Han var ju inte ful i alla fall!

Hjälp.

Härom dagen (i lördagskväll för att vara precis), hamnade jag att sitta mittemot min manliga motsvarighet pa Metron. Och jag är alltsa allvarlig här; han var jag! Eller i alla fall en manlig motsvarighet av mig. Samma jacka. Samma har. Halsduk (inte manga har halsduk här än -även om den var grön och innanför jackan, medan min var röd och utanför -men kunde varit jag!). Liknande (inte exakt, men definitivt paminnande -samma stil, material, färg) hattmössa. Samma kroppsbyggnad...

Jag blev ju saklart att bara stirra pa honom. Kunde inte lata bli; för var ju rätt speciell situation -att bara sitta där och kunna se hur man skulle kunnat se ut om världen varit en annan.

Han var ju inte ful i alla fall!
Snarare sag han rätt cool och snygg ut... sa det var ju bra det i alla fall! Alltid nagot... :-)