Skit

Buuuu. Har kalla tar. Och tydligen ska det kosta 40€ att fixa nytt körkort. Och da blir det ju med nytt trakfoto. Och kommer inte fa mycket pa försäkringen -later som högst 50-100€, om ens det. Och svenska passet har jag fortfarande inte fatt. När jag ringde för nagon vecka sen sa de att det inte kommit än, och att de skulle ringa upp mig, sa fort det gjorde det. Och jag tänker väl inte ha ticksfoton i körkortet med. Far räcka med passet. Och med i planboken (av ingen jävla anledning alls) hade jag ocksa förutom finskt körkort och spanskt bankkort, ocksa: spansk seguridad social, finskt sjukförsäkringskort, finskt reseförsäkringskort,och annat tjafs. Och min nya 3€s hello kitty planbok börjar redan ga sönder.

Snyft.

Och det är kallt. Buuuuu.

Och igar var jag bara allmänt rädd för folk. Träffade först Alicia, och sen ocksa Nacho och Sergio, och jag var bara allmänt folkskygg och förvirrad. Kunde bara inte prata. Inget i huvudet. Och sen blev det jobbigt, och de skulle pa middag till farliga människor (bjöd med mig, men jag orkade bara inte), sa sen gick jag. Klockan var nog bara 21.30 ungefär. Jag kunde gatt pa spelning med I, E, V och J. Men orkade inte bara med det heller.

Och efter luftgitarrsgrejen skrev jag äntligen ett mail till S. Och han hade det tydligen rätt jobbigt: för ett ar sen hade han blivit av med jobb, flickvän, och mamman hade fatt cancer, sa han hade flyttat tillbaks till Stockholm. Men nu lät det iaf som att mor hans madde bättre, att exet var i valet och kvalet, och att livet inte var helt skit.

K fyllde 26 igar, och hade inget varmvatten, läckande gastank, nagonslags magsjuka och bara spydde och spydde och allmänt skit.

R och G's barn var tydligen inte 'bara' missfall, utan nagon slags missbildning med alltför manga x-kromosomer eller nagot (var tydligen därför var sa stor); hade jättelang hals..., sa i 4.5:e manaden bestämde sig tydligen läkarna för att det bästa var att abortera, för skulle i vilket fall inte överlevt födseln. Aj. Aj.

Fick just reda pa att J's mormor dog här för nagra dar sen. Försökte ringa, men far ta det senare igen.

Det är inte bra med Marta pa jobb. Jättelang historia, men bra är det inte.

Och jag är förkyld, och sa är alla andra ocksa.

Ibland känner man liksom bara att man inte skulle orka. Att livet kan vara sa fullt av skit. Känns liskom inte rättvist. Jajaa. Kan bara behöva lite goda nyheter här nu ocksa.