sömnlös

jag kan inte sova. no tengo nada nada nada de sueño. nada.

jag tänker bara: 'tre dar var allt de fick'. vet inte ens varför jag fastnat på just de här tre dagarna. kan bara inte låta bli. samt upprepar den peppande frasen: 'jag tycker om dig, din jävel'. och det är ju faktiskt (även om det kan glömmas ibland) inte hans fel att jag tycker om honom. egentligen inget fel alls -bara för tillfället. som det känns så ibland. ok, jo, det är klart jag tycker om att tycka om honom -när jag inte är för busy vara rädd, eller tänka på hemfart- men oftast tycker jag mycket om att tycka om honom mucho mucho mucho... fast jo, jävel är han ändå. inte hans fel jag tycker om honom. inte hans fel jag ska fara heller. men hans fel han är han, och att han ska fara.

ok, nu vet jag inte alls vad kommer hända. mycket kan hända på mes y medio. och även om vi fortsätter, även om allt funkar, vad händer sen, när jag far? fortsätta försöka, eller lämna det? och även om vi fortsätter försöka/försöker fortsätta -vad kommer hända, hur kommer det gå -kommer det gå? man kan ju aldrig jävlarimig veta. och jo -det finns alltid ett sätt, och tycker man bara om varandra, och bla bla bla.... men ändå. helvete.

jag vet inte. det är bara så jäkla typiskt. jag vill härifrån, jag ska härifrån, och jag behöver fara härifrån -men då vill jag väl inte sen gå och längta hit. mierda. och kommer ju vara jobbigt nog komma tillbaks till stockholm -5 1/2 år, mellan 20 och 26 är ändå rätt länge -ett rätt stort skede i ens liv- som det är, så behöver verkligen inte direkt further distractions.

och nej, som sagt, man vet aldrig hur länge det kommer hålla, vad som händer, men fortsätter det så här -att vi fortfarande är så här när jag far -då ser jag inte fram emot vårt avsked. med tanke på hur länge det tar skiljas åt redan nu -varje gång vi står i något gathörn, ska hem åt olika håll, och vet vi inte kommer ses mer samma dag. då blir det ändå lite längre.

jag tycker om den jäveln.

mierda.