ya no queda nada

vad skönt ändå! då var det fixat -då vet man! hela dani-grejan bara försvann ur huvudet för någon vecka sen, tjoff! borta! konstigt, men skönt! o sen hoppade han på mig på msn ett par gånger den sista veckan (första ggn vi varit i kontakt sen efter att jag var här - i oktober), o det var lugnt. han skickade mig en låt; la la la lisa. och sen bara pratade lite, inte speciellt mycket, men en del, litegranna iaf. o jag kände ingentingm, lugnt o skönt. o sen i fredags, var han där, o jag kände ingenting -lugnt o skönt, ingen ångest, lisa. o han hade fransk medelålders mamma-scarf samt ful kortärmad vit skjorta, o nada. sen när jag skulle gå iofs, kramade vi om varandra (rätt länge), o då kände jag något, men det var mer för det som varit, faktiskt inte nuet.

och sen igår, gig, 01-tiden, o han ringde 23.45, ca, vilket jag såg först 30min senare, ringde upp, de var i någon bar där utanför, iaf, jag sa vi skulle höra av oss nör vi kom dit. vi komdit, joinade dem, för ca 5min, gick på spelning.

o nu var det så det inte varit dan före, då hade jag nämligen kommit fram till att: nej. nada. jag vill inte ens ha mänskan. men efter gårdagens natliga promenad hem, med nostalgitårar längs kinderna, o viss diskussion under kvällen, kände jag mig lite mer att .. ok, är ju una opcion. till saken hör att scarfen o utstyrseln kvällen före inte hjälpte över lag, + att lite öl o mörk lokal en lördagskväll istället hjälper på rätt mycket. så så. + då det lilla faktum att vi/jag kvällen före inte sett till att hänga på varandra, utan tvärtom; heej, jag har en MASSA kompisar, jag känner halva lokalen, räkna inte med mig.. liksom.

men igår var det istället mer; han ringer mig före, sen blir vi två att vara med varandra hela kvällen. men OBS, ytterst platoniskt (mer så än med vanliga kompisar -livrädda för kroppskontakt, att peta på varandra, osv..), nada mas. bara sällskap, hänga. hela kvällen. + att en massa går hem tidigt -bakfulla från kvällen före. tiden går så fort, så fort... o allt detta leder till att vi helt normalt går ut därifrån samtidigt när de stänger..

o är liksom back to the same old. jag o dani. stöter på alicia o nacho utanför, + att han söta alltid är i närheten också.... o ner i metron, o då skulle vi borda ta olika linjer. fastnar där. det går trögt. kramar om varandra. innanför spärrarna. med alla andra mskor (han/vi känner) som gick ner samtidigt med oss, o nu blir ofrivilliga vittnen. inkluderat han söta. alla ser sen alltså när vi sen står där, inte direkt i mörkt hörn inne på klubben, utan tvärtom mitt i lysrörsljusa metronedgången, o börjar kyssas. varpå det (nääej? woooow! vad kooonstigt!) blir så att jag hänger med på hem till honom.

känns lätt dumt att volver dit. men iaf så stöter jag inte på en enda av hans compañeros de piso, yey! alltså ingen fara med dem, men skulle nog känt mig rätt dum. men iaf, det här var eldprovet!! o jag genomgick det, oskadd! sin nada! för hela grejen, hem till honom, allt som förut, back to det gamla vanliga, osv, det är då man kan tänka sig att nostalgin skulle kicka in -men vi haade det ju så fint osv, o han äär ju så sööt, osv... tycccker oom honooom, osv. men NADA! yey. känns bara jättebra, nu vet jag var jag har både mig själv (och honom?)! tog ett tag, men nu är det nått. skönt skönt skönt. ok, klart är lite tragiskt också att inte känner ngt, men hallå; skulle ju varit än mer tragiskt o synd om lisa om jag fortfarande gjorde det! huu. o han är helt enkelt inte vad jag behöver, vad jag förtjänar, vad jag vill ha. o känns så skönt att inse det på riktigt, o kunna stå för det, tro på det. det är ju alltså bara fakta, men det spelar ingen jävla roll -är inte så enkelt få in det i skallen alltid iaf! men nu tror jag det är fixat.

jag är fri...

:)

dåligt med hela grejen; iom att blev så mkt dani under kvällen, blev det lite mindre andra mskor, vilket jag har lite dåligt samvete över -skulle gärna velat prata med med andra mskor också, iom att jag inte sett de flesta på lääänge. + att jag nu lär dumpat varje annan chans jag möjligtvis haft att hångla på någon annan, nu nät jag är här... jajaa. för jag menar: många lär dels känt igen honom från förra gången jag var här, eller hela lisa+dani-grejen i somras... o dels frpn i fredags, o sen igår.. (när det inte bara blev rätt tydligt, utan snarare totalt 'in your face!', så de lär ju verkligen tro att det är som det är.. vilket känns lite bittert. men annars är jag som sagt bara lycklig att ingen annan verkade vara i lägenheten (vilket inte spelar roll, men känns ändå lite bättre.). ångrar ingenting. det var för det bästa, på alla plan, men som sagt, småbitar man skulle velat sett hända på annat vis finns ju alltid.

yupp!

la vida es mia.

ser verkligen fram emot fredag, men lär inte vara riktigt lika skoj nu när alla fått för sig dani+lisa=sant. o tänkte just säga att jag nästan önskar att dani inte skulle vara där, men det bästa med hela grejen är att nu känner jag att det kanske inte ens spelar ngn roll -jag tror han äntligen börjar sitta i samma båt som resten av exen -yahoo!

action. time. and vision.