ångest. folk. kärlek.

fy faan. varifrån kom denna totala alluppätande ångest nu mittiallt då? bara tar över hela magen. jag var t.o.m på bra humör. men mittiallt kom insikten, om att det borde jag inte vara. o down it went. har kommit på kanske ska skita i barcelona? alltå inte nu, men i största allmänhet. är bar så jobbigt, hela grejen, allt. jag har aldrig ens riktigt lärt känna ngn till att börja med, inte bra iaf, o sen gick ett par grejer på skit, o nu har jag inte bara folk jag inte känner, utan dessutom ovänner. iaf som jag får ångest av. o alla de är ju såklart mitt i smeten, känner alla, nära vänner, osv. orkar inte bara med det där. kommer gå runt hela primavera o känna mig obekväm o ha ångest. känner ingen till att börja med, o nu när jag varit/ÄR borta, försvinner det ännu mer. ok, jag har varit dålig på att hålla kontakten, men ingen annan har ju heller hört av sig liksom.. jag är bara helt död o bortglömd för alla. eller så minns de mig, men betraktar mig snarast som en kuriositet -jaa, hon där lisa, hon var nog lite galen hon, hoho.

mer då? inget mer?

orkar bara inte med det där. ok, saker o ting gick på skit i liverpool också (tror hänger ihop med min konstitution), o var jäkligt jobbigt där med, o fick deinitivt ovänner där med, osv, men inte på samma sätt; där kände jag ju iaf mskorna, o lärde känna ännu fler, o de som blev mina ovänner var nära vänner som 'gick bort sig', o ett par år senare så fixade det sig, o nu är allt bra (bättre än bra). och jag känner dem!

orkar bara inte komma till barcelona, virra runt, o inte veta vem vågar hoppa på; kommer de ihåg mig? umgicks vi? hann vi bli ovänner? borde de hata mig? o alla har en massa flickvänner osv, o andra mskor jag inte känner, o då vågar man heller inte hänga så mkt på dem. o sen mskorna jag är rädd för, undviker, som kommer vara precis överallt, o vara part of it (medan jag är ngnstans utanför, som vanligt), o alla mskor jag möjligtvis kunde hänga med lär vara med dem, o då försvann den möjligheten.

+ att alla jäklar är in a relationship. inte så att jag missunnar dem det -de är ju coola mskor, de borde ju uppskattas för det, o gör de det, så är det ju bara bra. men jag är ju den eviga, underliga, anomalisingeln, när jag också är cool , o borde uppskattas för det. ok, för tillfället är det ju inte så jävla underligt, iom att knappt varit ut senaste året, men i allmänhet -är ju ALLTID så här. skulle ju vara trevligt att hitta den där själsfränden (eller vem som helst) som alla coola mskor har nu då.

appropå det blev jag, före det lilla (stora) svarta molnet landade i min mage helt lycklig, o faktiskt började tro på kärlek igen. i alla fall är det den typen jag vill tro på. inget jäkla hollywood-tjafs med perfekta människor, utan ÄKTA. Två totalt uppfuckade människor, på egna sätt, totalt white trash, som KÄNNER. oooh. så fint. fint fint fint. är sånt jag tror på, är så jag vill ha det. life is gritty, so is love. rätt trög början, men tog sig, kan man säga.... kändes. black snake moan.

ont i huvudet. ska upp tidigt. o ska gå till cityterminalen. o nu regnar det såklart. grrr. märkte förövrigt, efter kärleken, efter ångesten (ok, inte efter, men ångesten var redan i full gång om vi säger så) att jag äger 10€ o 70kr i denna världen. yeyyyy. ok, har faktiskt 20€ i sedlar med, så tur är väl det. ååh, älska livet.

(jag vill ha grittig kärlek.)

l o t håller fortfarande på o tjatar att jag ska skriva mina memorarer, o bli en ny birgitta stenberg. vilket inte jag tycker -inte än iaf; har ju inget att skriva om! eller jo, ok, klart jag har, en hel del till och med, fast inte jämfört med henne såklart.. jag började lite senare om inte annat. jahaja. spännande livet.

äkta.

som tar.