Lisa strippar inför publik

Hm, inte direkt sedvanlig rubrik där! Hey ho, jag är fortfarande pryd, liksom. Men vad gör man inte för KONSTEN! hum.

Alltså, storyn bakom:
Grupparbete till seminariet, 'illustrera' Bourdieu. Alla andra grupper hade baserat sitt på filmer/tvserier/youtube, o vi kände bara för att försöka göra ngt nytt. Alltså: vi kom på 'spela teater'! Jajamänsan! Och alltså 'illustrera' på så vis. Vi bestämde oss för att applicera hela fältteorin på indiefältet:


"storyn ser ut som så, att a är berättare (motsv naturprogram, beskriver vad som händer osv, bara att 'kulturtant'), och då står utanför det hela. vi andra 'spelar'.

jag ('det här är lisa...bla bla') är den som 'ska ta mig in på fältet', få lära mig hur det funkar -'bli indie'! medan de andra tre redan är där, 'är indie'. jag har ingen extrem koll alls, utan kommer helt utan de rätta attributen (utom möjligtvis en pulpskiva, som jag klamrar mig fast vid..), men får allteftersom lära mig mer och mer/får det att funka mer och mer. såklart gör jag en massa misstag ('va, var lou reed med i velvet underground?, jahaa'), men kommer iaf mer och mer in. vilket märks i kläder, o övrigt. de andra, indiekidsen, både ser lite roat på mig och mina fåfänga försök, men delvis också hjälper mig (ex 'undervisar' mig om vad det är som gäller, musik, kläder, osv). helt och hållet accepterad (iaf för en tid..) blir jag när jag får pojkvän ur 'innekretsen' (m blev draftad pga lugg o skor).. ooooh, en modern askungesaga. hum."

Det var alltså prototypsplanen. I slutändan blev det helt inte så, men funkade någorlunda ok iaf. Folk blev nog lite underhållna iaf. Men jo, så till storyn hörde då att jag kommer i rosa t-shirt o jeans o tråkskor, och sen efterhand (dvs när studerat 'indiefolket' tillräckligt) byter om till kort svart kjol o randig tröja (hm, + prickiga converse -mina svarta vanliga kjolskor var dyblöta efter regnet dagen före). Metamorfosen sker halvt skymd bakom ngnslags åbäksbord. Och jag har helsvarta, tjocka strumpbyxor på mig under jeansen, så ingen direkt skandal. Men jo, så på seminarium på universitetet så drar jag av mig byxorna o kravlar in i kort tajt kjol. Stående däremellan i svarta 'trikåer'. Och sjukt nog; undrar om det inte t.o.m var min ide?! Där ser man..

Men jo, så så mkt improvisationstal blev det inte direkt då under showen; mina repliker bestod i sin helhet av: ett antal 'hej!' samt lou reed-biten. Samt ett: 'grrr, du får komma hit lite också!', när jag och min pojkvän-to-be skulle illustrera vår väg mot kärlek (jag rörde mig bara mot honom, o han stod blickstill -hallå; det ska väl vara lite tvåväga?!). De andra hade inte heller så mkt att säga. Jag tror 'min' pojkvän sa: 'jag spelar i band!' o pekade på sig själv, för att illustrera hur cool (ooh!) han var.., men inte så mkt mer.. :)

Nä, men gick helt ok ändå. Skitsamma. Fixat o gjort iaf.

Haha, förresten; började gapskratta på morgonen när läste igenom 'berättarens' manus/beskriving av situationen. Hon började precis som väntat med: 'det här är Lisa, en helt vanlig tjej på 18 år' (eller ngt sånt), o sen över till: 'bla bla, har som ni kan se redan en del kapital, bla bla... som ni kan se är hon rätt snygg(!), hon är petite(!), och en smula anemisk(!)'. Hahaööh? Rätt snygg? Petite? Anemisk?!! Skulle väl inte borga för ngn av dem (är definitivt för stor för att kallas petite, och anemisk?! ok att jag är blek, o faktiskt ätit jättedåligt under hela veckan... men ändå! :) Ojoj.

Tror jag ska bli musikalstjärna o börja springa omkring i trikåer mest hela tiden. Vi hade faktiskt funderat slänga in ett dansnummer, men blev inte av i slutversionen. :)