Gamla synder

Humdidum. Förnekar totalt att har en hel kurs (baserad på Kant -jag är rädd för filosofer, hjälp!!) att läsa in... tar det imorn. Pysslar med annat istället. Bl.a. att ringa gamla ex o fråga ut dem om sedan länge preskriberade saker... Typ förlagan till situationen upprepar sig. Typ språkresan för 10 år sen.. jag menar, lite för mycket likheter för att skulle vara helt trevligt. Så jo, språkresan. Ville egentligen mest veta hur det stod till, vad exakt han tyckte/tänkte när började dissa, samt när han insåg sitt misstag, när det plingade till. Till att börja med upplyste han mig att jag tydligen ställt snarlika frågor i ett 12-sidigt brev (som jag inte har ngt minne av!) ca år 2000.... Men jo, ok, inte alls helt likadan situation, men iaf: inte så att han mittiallt börjat hata mig. Inte heller så att han höll på och förtäras av KÄNSLOR AV LJUV KÄRLEK till mig, och därför ansåg det bäst undvika mig (attans! :), utan snarare var det bara allt annat: han hade ju ingen flickvän, men var ju fortfarande kär och galen (olyckligt!) i en tjej (+ att han var 15! ok?!! woooow... :), så det. Men också annat trassel på hemmafronten. + att jag kunde vara rätt intensiv.. :) inte jobbig som så, men just intensiv.

Ok, han hatade mig inte iaf.

Och jo, var inte först på återträffen han igen insåg Lisas storhet, utan snarare rätt direkt efter hemkomsten till riktiga livet; alltså att inte kunde gå omkring och vänta på hon tjejen hela livet, osv. Så under hösten ngn gng kom väl mer och mer insikten om att hmm, Lisa var nog rätt trevlig, det där fuckade jag upp, o sen kom återträffen, o resten vet vi.. :)

Så vet jag det.

Nu borde jag verkligen gå och lägga mig, heeeeeeelt slut. Men har iaf just lyckats övertyga mamma om att vi verkligen behöver libanesisk lunchbuffe imorn (yeyyyyy!) -nam! :)