"It's weird how you still wish for him back"

..det var nog säkert inte exakt sa. Jag kan helt enkelt inte komma ihag. Men det spelar ingen jättestor roll heller. Det som spelar roll är att jag bara stelnade till, och inte visste vad jag skulle säga. Hade hon rätt? Var det sa? Är det sa? Är det sa att jag bara inte velat inse? Bara sa gärna försökt inbilla mig att det inte är sa? Är allt bara en illusion. Lever jag en lögn? (nu tar jag i ordentligt här; riktigt sa illa var det inte, men det lät bara sa bra med illusionen, livet och lögnen där. lite estet är man ju som sagt ocksa.)

I vilket fall som helst var det en konstig känsla. Det var K som sa det, helt lugnt och sansat, och rätt tyst. Och det var helt tydligt att hon trodde pa det.

Och jag visste som sagt inte vad att göra. Jag gick ju saklart helt automatiskt över i försvarsposition; nejda, det gör jag ju inte alls det! där har du fel! varför tror du ngt sant?! han är helt borta, men han är ju min vän, och han är fortfarande viktigt för mig! det är sa det är. inget annat.

Men jag blev ända att tänka. Hade hon rätt? Inte var det väl sa? Tänk om han fortfarande var där, och jag bara försökt skjuta bort tanken? Tänk om det var sa, att jag fortfarande ville ha honom (tillbaks), och gick och hoppades pa en ny början. Gar och hoppas.. Tänk om.

Men inatt blev jag att fundera (när jag lag och skulle sova, sa klart..), och jag kom fram till att: nej. Det är inget att oroa sig för. Jag vill inte ha honom tillbaks. Jag vill inte vara tillsammans med honom igen. Jag är inte kär i honom fortfarande. Allt är under kontroll. Allt är som det ska vara. Jag är lycklig för honom, för dem (och samtidigt jäkla glad att jag inte är fast i det själv igen, för det var alltsa verkligen inte nagot idealt förhallande. Känslan fanns ju definitivt där -den var det inget problem med, men däremot med typ allt annat. Inget jag skulle utsätta mig själv för igen. Jag är inte dum.), och det är inget jag bara försöker intala mig. Det är sa.

K hade fel. Jag vill inte ha honom tillbaka. Jag är inte kär i honom längre. Not in love. Däremot älskar jag ju honom sa klart; love. Han är fortfarande en väldigt bra vän, och väldigt viktig för mig. Han menar mycket för mig, och jag vill honom väl. To care.

Däremot kan jag ju saklart sakna det som var lite; det vi hade. Inte honom som sa (i.o.m att jag vet att det inte skulle funka), men hela grejen. För jag var ju kär. Och med tanke pa hur sällan det händer mig, sa var det en rätt stor grej. Och det är klart att man ju ibland önskar att det skulle kunna hända igen; att jag skulle kunna känna nagot sa starkt för en människa. Kunna vara kär. (helst besvarat ocksa saklart. men överlag tror jag fortfarande nästan pa att känna nagot, även om det inte funkar, även om det gör ont, även om det gar at helvete, fortfarande är att föredra mot att vara lycklig i franvaron av det -leva ett vacuum.)

Jag är alltsa lycklig här. Helt allvarligt. Jag mar bra. Och jag är inte alls ynklig. Men det är ju klart, att ibland vill man ju ha det där. Det vill ju alla.