Podria ser peor!
Haha! Allt väl. Todo bien. It's all good!
Nämen nu känns allt bra. Allt uppordnat. Allt ok. Ok, det som hände var alltsa att pa lördagen var allt bara konstigt; vet ej exakt, men det funkade bara inte alls. Och han var helt konstigt. och sen tog han upp det nagot; om att det kändes konstigt, men hela grejen, med Marian, och mig, och allt.. Och det förstar jag ju ocksa! Jag menar hallaa; 6 ar av ens liv, och sen bara mittiallt, hux flux, under loppet av en vecka, typ byter ut henne, mot mig. Inte undra pa saker och ting känns konstigt, lätt Alice i underlandet liksom. Upp och ner.. För det gar bara inte sa fort. Y ya esta! Hur mycket man kanske än kan vilja -sa gar det bara inte sa.
Sa det var ju helt tydligt att han inte var mogen/redo för riktigt nagonting. Självklart inte. Och jag var mer sa där att: hmmm. Vet inte riktigt vad jag känner/vill. Hm, kunde tänka mig vara med honom, mest för att vara med honom, med nagon (vilket ju är fel i sig!!) -för attraktion saknades, osv. Men beslutet blev alltsa rätt självklart. Fran bada hall. Och allt är bra. är sa jävla skönt!!!! För man kan ju aldrig veta hur saker och ting kommer ga. Man kan ju bara inte det. Och jag visste ju inte var han stod heller, osv.
Men iaf, sa mötte alltsa upp med honom igar. Och vi pratade. Och bada precis med pa noterna. Som han sa, att han var ju bara sa jäkla förvirrad (saklart! inse hur lost människan maste vara!!); han hade ju träffat Marian da pa lördag kvällen, och de hade pratat en massa, och gatt ut, och sen pa söndagen hade han hjälpt henne flytta det sista.... Och de hade ju pratat en massa, och det var ju superheavy allt. Och bada tva ser ju fortfarande pa varandra som pojkvän-flickvän när de träffas, och sen bara: oj, da, näej, just ja, sa var det ju inte... För som sagt; det är ju sa det gar -det tar tid bara att inse, vänja sig. Jag kan inte säga att jag är avundsjuk alltsa.
Nämen som sagt - allt väl. Vi pratade, och var ute fram tills 02.00...., sa hann prata rätt mycket -om byar och familjer och föräldrar och vänner och förhallanden och insikter och folk och kärlek och bla bla bla. Och allt funkade alltsa jättebra! Sa jäkla skönt!!! För man kan ju liksom aldrig veta i förväg hur det gar.. som han var helt; wow, du är inte arg pa mig, du kunde ju vara arg pa mig! Och jag bara var jätteimponerad över hur väl allt flöt pa -och att vi kommer lyckas bli kompisar igen -vi är redan där. Sa skönt!! För vi kommer bara sa bra överens. Och är sa lika. Och har sa mycket gemensamt. Och funkar sa bra tillsammans.
Och om inte annat har vi ju som sagt definitivt gett folk nagot att skvallra om; tydligen visste t.o.m folk i Madrid vid det här laget! Wooow! :-) Action! I'ts all good! Haha. Nämen känns bra. Bättre sa här än att försöka pressa fram nagot.
Jag gjorde faktiskt rätt bra jobb av att muntra upp honom ocksa! Jag brukar kunna vara rätt duktig pa sant: ok att han har haliga byxor, men han kunde ju vara helt byxlös, enarmad, han kunde vara sina föräldrar; som vid hans alder redan hade 2 barn (första vid 15!) -lite jobbigare bryta upp da.., han kunde varit intrasslad i värsta förhallandet (Marian kunde ju haft en novio vid sidan om!), Anticonceptivas kunde ju varit 70-tals coverband, med grejer han inte ens stod för, han kunde varit i Asturias, han och Marian kunde blivit värsta ovännerna, och aldrig mer ens prata med varandra, han kunde vara ensam i hela världen, han och jag kunde vara värsta ovännerna, och aldrig mer prata med varandra, och allt kunde bara vara allmänt crap! (haha! det här var alltsa väldigt skojigt; vi gjorde ocksa upp värsta make-believe sapaschemat över folk som kunde haft ihop det med varandra (alla med alla med alla! skoj skoj skoj! haha!)
Slutsats: allt är bra. Allt väl. Allt ok. Allt kunde varit mycket värre. Och om inte annat fick vi (och alla andra!) ju action!!
Nämen nu känns allt bra. Allt uppordnat. Allt ok. Ok, det som hände var alltsa att pa lördagen var allt bara konstigt; vet ej exakt, men det funkade bara inte alls. Och han var helt konstigt. och sen tog han upp det nagot; om att det kändes konstigt, men hela grejen, med Marian, och mig, och allt.. Och det förstar jag ju ocksa! Jag menar hallaa; 6 ar av ens liv, och sen bara mittiallt, hux flux, under loppet av en vecka, typ byter ut henne, mot mig. Inte undra pa saker och ting känns konstigt, lätt Alice i underlandet liksom. Upp och ner.. För det gar bara inte sa fort. Y ya esta! Hur mycket man kanske än kan vilja -sa gar det bara inte sa.
Sa det var ju helt tydligt att han inte var mogen/redo för riktigt nagonting. Självklart inte. Och jag var mer sa där att: hmmm. Vet inte riktigt vad jag känner/vill. Hm, kunde tänka mig vara med honom, mest för att vara med honom, med nagon (vilket ju är fel i sig!!) -för attraktion saknades, osv. Men beslutet blev alltsa rätt självklart. Fran bada hall. Och allt är bra. är sa jävla skönt!!!! För man kan ju aldrig veta hur saker och ting kommer ga. Man kan ju bara inte det. Och jag visste ju inte var han stod heller, osv.
Men iaf, sa mötte alltsa upp med honom igar. Och vi pratade. Och bada precis med pa noterna. Som han sa, att han var ju bara sa jäkla förvirrad (saklart! inse hur lost människan maste vara!!); han hade ju träffat Marian da pa lördag kvällen, och de hade pratat en massa, och gatt ut, och sen pa söndagen hade han hjälpt henne flytta det sista.... Och de hade ju pratat en massa, och det var ju superheavy allt. Och bada tva ser ju fortfarande pa varandra som pojkvän-flickvän när de träffas, och sen bara: oj, da, näej, just ja, sa var det ju inte... För som sagt; det är ju sa det gar -det tar tid bara att inse, vänja sig. Jag kan inte säga att jag är avundsjuk alltsa.
Nämen som sagt - allt väl. Vi pratade, och var ute fram tills 02.00...., sa hann prata rätt mycket -om byar och familjer och föräldrar och vänner och förhallanden och insikter och folk och kärlek och bla bla bla. Och allt funkade alltsa jättebra! Sa jäkla skönt!!! För man kan ju liksom aldrig veta i förväg hur det gar.. som han var helt; wow, du är inte arg pa mig, du kunde ju vara arg pa mig! Och jag bara var jätteimponerad över hur väl allt flöt pa -och att vi kommer lyckas bli kompisar igen -vi är redan där. Sa skönt!! För vi kommer bara sa bra överens. Och är sa lika. Och har sa mycket gemensamt. Och funkar sa bra tillsammans.
Och om inte annat har vi ju som sagt definitivt gett folk nagot att skvallra om; tydligen visste t.o.m folk i Madrid vid det här laget! Wooow! :-) Action! I'ts all good! Haha. Nämen känns bra. Bättre sa här än att försöka pressa fram nagot.
Jag gjorde faktiskt rätt bra jobb av att muntra upp honom ocksa! Jag brukar kunna vara rätt duktig pa sant: ok att han har haliga byxor, men han kunde ju vara helt byxlös, enarmad, han kunde vara sina föräldrar; som vid hans alder redan hade 2 barn (första vid 15!) -lite jobbigare bryta upp da.., han kunde varit intrasslad i värsta förhallandet (Marian kunde ju haft en novio vid sidan om!), Anticonceptivas kunde ju varit 70-tals coverband, med grejer han inte ens stod för, han kunde varit i Asturias, han och Marian kunde blivit värsta ovännerna, och aldrig mer ens prata med varandra, han kunde vara ensam i hela världen, han och jag kunde vara värsta ovännerna, och aldrig mer prata med varandra, och allt kunde bara vara allmänt crap! (haha! det här var alltsa väldigt skojigt; vi gjorde ocksa upp värsta make-believe sapaschemat över folk som kunde haft ihop det med varandra (alla med alla med alla! skoj skoj skoj! haha!)
Slutsats: allt är bra. Allt väl. Allt ok. Allt kunde varit mycket värre. Och om inte annat fick vi (och alla andra!) ju action!!
posted by Bonden Paavo at 11:35 AM
1 Comments:
Humm... man kan bryta upp från ett sex-årigt förhållande och gå rakt in i ett nytt! Eller, åtminstone med en vecka mellan.. Det anser jag att jag har bevisat!
Post a Comment
<< Home