hijaputa

Vad underbart. Man går från total inaction och 'hej-jag-hemma-och-ser-på-film' till att faktiskt våga sig ut, sen faktiskt ha skoj, och sen faktiskt få lite action. Vilket sen blir mer action (hallåå -det var faktiskt på tiden), och sen tillslut lite för mycket action, och att halva stan hatar en. Fint. Så nu är jag rädd för folk igen. Och ska banne mig knipa käft. Om jag nu väl vågar mig ut ngn gång igen. Jaja.

Det var ju iofs på tiden det med -jag menar att halva stan får för sig att jag är en bitch -det tog ju faktiskt längre än väntat. I Liverpool dröjde det ju inte alls lika länge. Fast, ok -Barcelona är ju mycket större, + att jag inte haft så mycket liv här, så ok då -förklarligt.

Mitt i allt känns det VÄLDIGT bra att jag ska till Liverpool på lördag.

Ok, vad som hänt, och som egentligen inte alls är ngt såååå hemskt, eller speciellt, men ändå; hjälper inte på en allmänt uschlig tisdag till att börja med:

I torsdags blev jag att prata med A, som är tillsammans med M's trollmans syster, och vi blev att prata rätt mycket. Dels har jag inte sett honom på ett tag, o dels blir jag alltid att verka som psykolog för folk..och dels är han helt enkelt rätt pratglad själv. Iaf, vi pratar om deras förhållande, för alla hade mittiallt farit till Madrid, o han var lätt svartis på N (som inte bara är väldigt bra vän med systern, utan också fd 'vän'), och han pratar på, och jag pratar på, och bla bla, jag kan fatta det, jättebra kompisar, osv, och han verkar vilja ha henne fortfarande, osv, men hon TYCKER JÄTTEMKT om dig, det är dig hon vill ha, osv osv. Ok, jag borde väl hållit käft egentligen -allt jag vet är ju från M, men jag sa inga hemska saker, jag sa inget han inte redan visste, och jag menade absolut inget illa. Alls.

Men iaf, så ikväll fick jag ju då ett mess från systern på myspace om att ok, jag verkade vara ('me cuentan') una hijaputa, och ok för henne, men blanda dig inte in i mina vänskaper. Ok, fint. Så då tror ju hon att jag är värsta jävla bitchen, som bara försöker stjälpa. (säkert också att jag egentligen är hemligt kär i A, och vill ha honom för mig själv, och att det har allt var steg i min master plan.) Fast ok, för att vara ett 'piss off' så var det ett väldigt ok-sådant, rentav hövligt, med 'te importaria' hålla mig borta, osv osv. Men ändå. Fint.

Jag ska iofs hålla mig borta. Helt klart bästa. Vad fint -så fort jag börjar gå ut igen -och faktiskt ha skoj igen!- så händer allt sånt här. Ska bli autistisk i hörn igen. Eller flytta till Föglö. (fast i såna fall till ngn öde ö -jag skulle hata alla, och de skulle alla hata mig.)

Och också, Marian, som då som sagt totaldissar osv, och som jag hoppade på, också på myspace, efter att vi pratat, och jag trodde allt var ok, har nu också, sen ett tag tillbaks -förra veckan?- deletat mig från hennes vänlista. Moget.

Fast det värsta är ju det att jag förstår dem. Inte som så -för jag är inte värd ngt av detta -har inte förtjänat det- men, jag minns. Jag kommer ihåg hur det var, att vara 21-22 och totalt förvirrad. Och osäker. Och det är ju det de är. Och skulle jag varit dem, skulle jag också säkert tänkt att jag var en jävla såpa-bitch som bara var där för att ställa till. Åh, vad jag älskar sånt här.

Och, såklart då: jag messade Dani om att träffas (som i helt allmänt -jag far på lördag, o skulle vilja ses före, osv) vid 8-tiden. Och har ju såklart inte fått ngt svar då. Jag ska banne mig flytta till en ö där alla är över 30.

Japp. Idag är en helt otrooooolig dag. Action. Har storstädat huset också. Och såklart inte alls sömnig -för mycket i huvudet. Det blir nog bra det här. Ska bara bli mystisk o tystlåten först. yep.