'Somos junkies -danos vuestro dinero!'
Jaha. Vilken tur man har som vanligt då. Kan inte rekommendera att sitta vid katedralen mitt i natten (och då har jag ändå gjort det 1000 gånger, alla veckans dar, alla dygnets timmar, utan ngt. Ibland t.o.m med stora gäng dumma guiris som hojtar på på engelska. och nada. fram tills nu), och då var det ju såklart min idé........... tonta. jaja.
Alltså, kan förstå att folk är förvirrade nu, det är jag med, brukar inte göra sån hära saker. Ngnsin. Har alldeles för mycket integritet, och tycker om vara ensam, och 'my space', men iaf. Allt har ju att göra med att jag far till Liverpool på lördag, och skulle inte träffa honom fram tills därefter ngn gng, och det just nu när vi väl fått grej på var vi har varandra, och hur vi står, och pussar, osv, kändes ju bara så dumt: efter så mkt tid skulle man ju bara få börja om igen! Och jag bara kände att jag ville träffa honom igen... lalalalaaa.
Och jag hade sagt att vi skulle till Sidecar, för det hade vi planerat, fast tillslut orkade varken riktigt Malin eller jag (och hon skulle upp kl. 6 imorse också, så...), eller ens hade lust. Så vi tänkte gå ut och äta istället, och sen bara ta en öl, fast sen fick Malin migrän (aj!!), så jag passade på att följa I in till stan istället -helt slut, men bara för att få en promenad, och komma ut ur huset. Vi hamnade (såklart!:-) på chilensk bar, där jag drack det berömda jordgubbsvinet -det är alltså SÅ gott!!!! Och inget pre-fab alls, utan de gör det där -med vin, färska jordgubbar, + lite annat. Tydligen är det en typisk chilensk grej, som alla dricker, och vet tillaga.
Men var så jäkla slut, och ögonen bara föll fast på mig, så tillslut gick jag hem, vid 23.30-tiden eller ngt. Var bara inte värt sitta kvar.
Kommer hem, och ögonen håller fortfarande på att fara fast, när jag får ett mess, om att han som skulle varit hemma och fixat med sina uni-projekt, hade blivit utdragen att äta, och att: ha det så skoj på sidecar! Varpå jag svarar (och det är det här som inte är så lisa-likt. Jag måste vara rejält utsvulten på action.) att jag inte är i sidecar, bla bla bla, men att om han kände för sällskap -dime algo! Och att jag inte var sömnig, vilket var ren och skär lögn. Ok, var inte liiiika trött längre, men hallåå..
...tendria q volver a trabajar xo me gustaria estar contingo. Jooo supernariz no sabe dcidir ;P
Efter vilket, mycket om och men, ett telefonsamtal -men om du är hemma?! Jag kan ju inte dra dig hemifrån!- vi kommer fram till att ses. (och att vi båda är galna -iaf tyckte jag det..) Så kvart i två pallrar jag mig igenom Raval igen -tredje gången på bara några timmar. (joo! jag är galen! iaf kände jag mig så på väg till plaza real...) Därefter, ööh, vad es el plan? vad ska vi göra? vart ska vi gå? Jag föreslår (efter en stund) att vi ska gå till katedralen. Vilket vi gör. Vilket ju som sagt visade sig vara inte världens bästa idé.. Vi sitter nämligen där en stund, och allt ok/bra/som vanligt. Fram tills det mittiallt (det var ju helt folktomt=inte smart) kommer fram en kille bakom oss, och frågar vad klockan är. Dani drar fram mobilen, och då kommer det en framifrån också, och helt enkelt säger: vi är junkies, ge oss pengarna, och försök ingenting. Jag tar ju ett tag på mig att fatta; hallåå, var kom det där ifrån. Men ser sen att han faktiskt har en kniv också. Ok, ingen knivkniv -mer en fickkniv, och den såg inte ens så vass ut (mer som en nagelfil) -men man vet ju aldrig.... Det står en tredje kille en bit därifrån och håller vakt också.
Jahapp. Vi får helt enkelt ge våra pengar. Fast det som är bra att vi får iaf ta fram dem själv -de tar liksom inte bara väskan och sticker, utan istället får vi plocka fram det vi har. Dani hade väl en tia (+tydligen mer ngnstans, som han inte såg just då), och jag hade för en gångs skull pengar på mig -en 20-lapp. Fast det lär ju varit lika så bra -de kanske inte skulle blivit nöjda annars, och tagit hela väskan, eller blivit våldsamma, eller vad vet man.... De tar också Danis mobil, och säger de kommer lämna den runt hörnet någonstans, men att vi ska sitta stilla och snällt där nu, annars.. De två går, och han tredje killen vaktar fortfarande. Så efter en stund, beger vi oss (han tredje verkade förövrigt rätt underlig), såg ingen mobil, fast vi ville ju inte direkt hänga omkring där i gränderna längde till heller.. försöker ringa den, och den var avstängd.
Jag känner mig bara så jävla skyldig -och maktlös. Man bara sitter där och kan inte göra ngnting -och det var ju mitt förslag gå till katedralen.. Men men. Det var faktiskt bättre att han förlorade sin mobil än att jag gjorde det också; han hade en telefon till hemma. Ok, kortet hade han ju inte, men hade tagit kopia for inte så länge sen, så gick ju återställa. Måste bara ta mitt nr igen, osv... och han får mobilerna gratis från hans pappas jobb eller ngt också -så inte alls så illa det kunde varit. Och jag har alla mina bankkort, kalender, nycklar, mobil -hela köret. Tack gode gud -jag skulle inte orkat fixa nytt körkort igen (40€!!!).. Måste faktiskt säga att jag nästan föredrar sånt här rån mot andra varianter -tex där de bara tar väskan och springer -då förlorar man ju allt.
Just ja, också, före de gick -så frågade han om vi hade ngra smycken eller ngt -ngra ringar? Nix, vi båda visar upp våra tomma händer. Sen när de väl gått kommer jag på att jag ju hade klockan (som ändå var rätt dyr) -bara det att hade lång jackärm som skymde! Så det var ju tur det med. Men jo, kanske inte bästa grejen som kunnat hända... men jaja. Kunde ju varit värre.
Jag fattade inte ens att vara uppskakad -inte då, och inte nu. Vet inte, det bara hände liksom. Började nästan skratta istället..
Action.
Alltså, kan förstå att folk är förvirrade nu, det är jag med, brukar inte göra sån hära saker. Ngnsin. Har alldeles för mycket integritet, och tycker om vara ensam, och 'my space', men iaf. Allt har ju att göra med att jag far till Liverpool på lördag, och skulle inte träffa honom fram tills därefter ngn gng, och det just nu när vi väl fått grej på var vi har varandra, och hur vi står, och pussar, osv, kändes ju bara så dumt: efter så mkt tid skulle man ju bara få börja om igen! Och jag bara kände att jag ville träffa honom igen... lalalalaaa.
Och jag hade sagt att vi skulle till Sidecar, för det hade vi planerat, fast tillslut orkade varken riktigt Malin eller jag (och hon skulle upp kl. 6 imorse också, så...), eller ens hade lust. Så vi tänkte gå ut och äta istället, och sen bara ta en öl, fast sen fick Malin migrän (aj!!), så jag passade på att följa I in till stan istället -helt slut, men bara för att få en promenad, och komma ut ur huset. Vi hamnade (såklart!:-) på chilensk bar, där jag drack det berömda jordgubbsvinet -det är alltså SÅ gott!!!! Och inget pre-fab alls, utan de gör det där -med vin, färska jordgubbar, + lite annat. Tydligen är det en typisk chilensk grej, som alla dricker, och vet tillaga.
Men var så jäkla slut, och ögonen bara föll fast på mig, så tillslut gick jag hem, vid 23.30-tiden eller ngt. Var bara inte värt sitta kvar.
Kommer hem, och ögonen håller fortfarande på att fara fast, när jag får ett mess, om att han som skulle varit hemma och fixat med sina uni-projekt, hade blivit utdragen att äta, och att: ha det så skoj på sidecar! Varpå jag svarar (och det är det här som inte är så lisa-likt. Jag måste vara rejält utsvulten på action.) att jag inte är i sidecar, bla bla bla, men att om han kände för sällskap -dime algo! Och att jag inte var sömnig, vilket var ren och skär lögn. Ok, var inte liiiika trött längre, men hallåå..
...tendria q volver a trabajar xo me gustaria estar contingo. Jooo supernariz no sabe dcidir ;P
Efter vilket, mycket om och men, ett telefonsamtal -men om du är hemma?! Jag kan ju inte dra dig hemifrån!- vi kommer fram till att ses. (och att vi båda är galna -iaf tyckte jag det..) Så kvart i två pallrar jag mig igenom Raval igen -tredje gången på bara några timmar. (joo! jag är galen! iaf kände jag mig så på väg till plaza real...) Därefter, ööh, vad es el plan? vad ska vi göra? vart ska vi gå? Jag föreslår (efter en stund) att vi ska gå till katedralen. Vilket vi gör. Vilket ju som sagt visade sig vara inte världens bästa idé.. Vi sitter nämligen där en stund, och allt ok/bra/som vanligt. Fram tills det mittiallt (det var ju helt folktomt=inte smart) kommer fram en kille bakom oss, och frågar vad klockan är. Dani drar fram mobilen, och då kommer det en framifrån också, och helt enkelt säger: vi är junkies, ge oss pengarna, och försök ingenting. Jag tar ju ett tag på mig att fatta; hallåå, var kom det där ifrån. Men ser sen att han faktiskt har en kniv också. Ok, ingen knivkniv -mer en fickkniv, och den såg inte ens så vass ut (mer som en nagelfil) -men man vet ju aldrig.... Det står en tredje kille en bit därifrån och håller vakt också.
Jahapp. Vi får helt enkelt ge våra pengar. Fast det som är bra att vi får iaf ta fram dem själv -de tar liksom inte bara väskan och sticker, utan istället får vi plocka fram det vi har. Dani hade väl en tia (+tydligen mer ngnstans, som han inte såg just då), och jag hade för en gångs skull pengar på mig -en 20-lapp. Fast det lär ju varit lika så bra -de kanske inte skulle blivit nöjda annars, och tagit hela väskan, eller blivit våldsamma, eller vad vet man.... De tar också Danis mobil, och säger de kommer lämna den runt hörnet någonstans, men att vi ska sitta stilla och snällt där nu, annars.. De två går, och han tredje killen vaktar fortfarande. Så efter en stund, beger vi oss (han tredje verkade förövrigt rätt underlig), såg ingen mobil, fast vi ville ju inte direkt hänga omkring där i gränderna längde till heller.. försöker ringa den, och den var avstängd.
Jag känner mig bara så jävla skyldig -och maktlös. Man bara sitter där och kan inte göra ngnting -och det var ju mitt förslag gå till katedralen.. Men men. Det var faktiskt bättre att han förlorade sin mobil än att jag gjorde det också; han hade en telefon till hemma. Ok, kortet hade han ju inte, men hade tagit kopia for inte så länge sen, så gick ju återställa. Måste bara ta mitt nr igen, osv... och han får mobilerna gratis från hans pappas jobb eller ngt också -så inte alls så illa det kunde varit. Och jag har alla mina bankkort, kalender, nycklar, mobil -hela köret. Tack gode gud -jag skulle inte orkat fixa nytt körkort igen (40€!!!).. Måste faktiskt säga att jag nästan föredrar sånt här rån mot andra varianter -tex där de bara tar väskan och springer -då förlorar man ju allt.
Just ja, också, före de gick -så frågade han om vi hade ngra smycken eller ngt -ngra ringar? Nix, vi båda visar upp våra tomma händer. Sen när de väl gått kommer jag på att jag ju hade klockan (som ändå var rätt dyr) -bara det att hade lång jackärm som skymde! Så det var ju tur det med. Men jo, kanske inte bästa grejen som kunnat hända... men jaja. Kunde ju varit värre.
Jag fattade inte ens att vara uppskakad -inte då, och inte nu. Vet inte, det bara hände liksom. Började nästan skratta istället..
Action.
posted by Bonden Paavo at 12:58 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home