sorglig saknad

helt slut. helt sjukt hur slut man blir av nattliga gråtanfall. helt mör i hela kroppen. och jo -lätt tragisk är man.......

jag och malin tänkte: gå ut!! humpert humpert spelade på razz, jag hade inte varit där sen början av mars, har inga pengar, men borde ju ändå gå dit en gång till före jag far, och st celoni-gänget skulle spela i närheten just före, så vi tänkte det skulle kunna vara ett bra tillfälle gå dit. så vi börjar kvällen med cava, medan jag sitter hemma o börjar städa ur mitt rum (slänga papper).

sen: ingen kö in. inte mycket folk (alla är väl på summercase). bandet börjar aldrig spela, och sen -under sista låten- upptäcker vi att de spelar på nedre våningen istället -och att vi missat hela grejen. typ tre människor man känner/känner igen. ingen st celoni-mska. inte mycket folk. malin mår jätteilla. jag är på g först, de spelar bra musik o så, men inga mskor, osv osv, men sen sjunker det. o har så jävla svårt ta upp mig igen när jag sjunker.

och sen börjar jag tänka på saker. och folk.

och bara känner att det här inte funkar. han har inte ens lämnat stan än -och jag saknar honom redan som bara den.... och sen borta en månad. och sen har vi en vecka (jag har bokat biljett nu: 24e augusti), och sen far jag......för gott. satan. det här jävla livet. och nej -det kommer inte ens funka.

nu har han farit. kl 12 idag. o borde komma tillbaks den 16e augusti.

och jag saknar honom redan.