snyft

snyft. jag får inget gjort. med någonting. allting. bara helt avtrubbad o jobbig. hej jag kan fara till marocko o dö. jaha, who cares. liksom. grrr. kan jag få ngn jävla emotion tack. o har blivit utsparkad ur sssb-kön, för tydligen inte varit in på 3mån. vilket betyder att jag verkligen inte vill bli utsparkad ur rummet i vår (har inte planerat bli det heller, men om världen är min vet man aldrig vad händer). behöver musiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik. männnnnnniskor. liv. klarar bara inte av folk för tillfället. inte bara den idiotiska massan runtom, som man ju ändå kan ignorera, utan mina vänner. det är bara för mycket. för tillfället är de bara inte vad jag behöver. hemskt men sant. orkar jag tänka efter känns det lite som att jag kvävs långsamt. o är bara så trött. fattar inte. ska kroppen aldrig vänja sig med att gå upp/jobba tidigt?!! o vill inte göra ngt -inte träffa ngn iaf/gå ut. inte alls. ingen lust, ingen ork. för vet ju ändå att det inte kommer bli sååå spännande att det är värt besväret. är alltså helt trött o off, men vill ändå tro att sammanhanget spelar roll -att jag kanske skulle orka dra mig ut - o kanske t.o.m ha skoj, dra upp mig lite på kuppen...- om var ett annat sammanhang. helst ett inkluderande musik o vettiga mskor. inte alls så att de jag umgås med för tillfället inte är vettiga, men de hjälper bara inte. inte deras fel, de är trevliga mskor, men de är INTE vad jag behöver. o ok, så har det varit lite (mest hela tiden) det här året, men nu är det inte bara så att de inte är vad jag behöver, utan helt enkelt att de hjälper till att kväva mig... jag skulle bara behöva bort från det här sammanhanget innan jag blir en ond människa. med tanke på att jag inte orkar med/klarar av folk är det på gång -redan, jag känner ju det, o vet hur jag blir, o vet hur jobbigt o orättvist det är (mot dem), så jag borde bara behöva andas.

det finns ingenting här för mig.

'åååh, vad skönt det är att vara hemma, o sommar, o grönt o blått o rött' försvann rätt rejält. jag känner inte riktigt någonting, ibland är det skönt vara autistisk, så länge ingen pratar med en, o man blir elak när man måste gå med på att de finns.

jag skulle bara behöva ngnting.