Insikter (som gör sig påminda efter att ha sett 'Punk Attitude')

1) Jag har valt 'fel' plan med livet
2) Jag kommer aldrig bli något 'stort'
3) Jag har blivit totalt gammal och försoffad -vad hände med rädda världen??
4) Världen är fortfarande upp för räddning -är jag upp för att rädda den?
5) Jag dör om bara fortsätter att inte göra något
6) Jag kommer att vara en de där många osynliga människorna som tillhört en (eller flera..) scen(er) -men utan att lämna något eftertryck efter sig
7) Jag är kreativ, egentligen, men det märks bara inte
8) Old news, men den eviga bystandern, betraktaren, påhejaren
9) Snart är det för sent
10) Borde ta och gör något åt det här, innan det verkligen är för sent
11) Kommer antagligen inte (sorgligt men sant, känner ju onekligen -som jag ser det- folk som kommer lämna eftertryck efter sig, osv) förändra världen alls. Kommer fastna i skitjobb. Kontor, admin, harvar. Även om eventuellt skulle bli doktorand-antagen skulle jag verkligen inte förändra världen alls så heller. Tyvärr. Valt fel bana.
12) SKA, och på riktigt den här gången -att bara frustrerat gå omkring och prata om det i tretton år räcker inte riktigt- börja boxas. På allvar. Behövs. Räddar inte världen, men kanske i alla fall mig själv lite?
13) Ska nog inte stanna i Stockholm, förtvinar i princip där -döms till evigt förortsliv, men utan dettas positiva detaljer.. bara tomhet och ålder
14) Borde antagligen egentligen tillbaks till Liverpool eller något -det var rad, jag var rad, och ung, och pigg, och till mig, och arg, och on, och en del av något
15) Lär ju ändå inte bli detsamma OM jag far tillbaks till Liverpool -har snart varit borta i fem (FEM!!!) år.. och är varken rad, ung, pigg eller något annat längre. Bara gammal och halvt försoffad
16) Valde jag bort mitt liv?