Gammal och ny ångest
Vad jobbigt det var att fixa bland-cd!! Man är ju liksom ovan också; första gången -nånsin! Men det fixar sig. Fast så tidskrävande! Uj uj uj, som mormor skulle säga (kanske). Och så många minnen. är ju prukiskt påfrestande ocksa. inte undra på det tar tid. Och så mycket musik jag inte hort på på så länge, och så mycket folk jag inte tänkt på på på så länge... Jaja.
Det är liksom så det blir. Jag borde maila Steve. Och en massa andra mänskor. Oj oj. Och kolla med soffbord och franskapärmar. Och folk. Och grejer. Och gigs, och spelningar, och turneer, och lediga dagar... Och pengar. Allmän obestämd ångest. Har ingen ro -bara stress. Och ska ju sy t-shirt. Och söka upp gamla kläder. Och kopiera svenska papper. Och göra bland-cds.....
Hur ska jag lyckas få ledigt så där mycket? Kommer ens ngt jobb att finnas kvar när jag återvänder då den 9:e? man kan aldrig liksom veta..... Veeet ej.
Iaf, fortsättning följer på fredagen den 16:e:
Ok, syster var här, jag hade kommit in i huset, allt sånt fixat. Någon skulle dj:a på Ever, så hade bestämt träff med Nacho där vid 00.30. Kom dit ca 00.45, och då var det knappt någon alls där. Såg N, som verkade full och glad; vilket höll i sig sen när han såg oss också; var nästan katta-fart på välkomnandet. Och han gjorde stot grej av att rufs om i mitt hår ett antal gånger. Om och om och om igen. Fast överlag var det allmänt konstigt. Och speciellt i.o.m att ingen var där. Jag och syster blev att stå/sitta vid baren, och han vid annat ställe. Och sen kom Alicia och Sergio. Och Alicia satt där och pratade med oss -när Marian dök upp!!!! Lätt oväntat. Jag hade ju kunnat klura ut att hon säkert skulle dyka upp på Razz dit planen var att ta sig dan efter men här och nu?!! Med inga människor omkring som buffert... huuu. Hon hälsade på Alicia, som satt precis bredvid mig, och vi var precis vid dörren, så kan knappast ha undgått se.. men i vilket fall som helst så hälsade hon på Alicia, men totalignorerade mig! Total! Hon 'såg' mig inte heller! Skoj! Och redan före hade en annan av deras kompisar, som jag sett en hel massa de senaste veckorna när jag hängt med Nacho, och som då hälsat på mig, också 'ignorerat' mig. Ok, kan faktiskt vara så att han inte såg mig, men var inte skoj det heller. Allmänt jobbig ångestkväll. Speciellt som Marian sen stod och pratade med honom, just framför där alla andra var... och jag inte vågade röra mig ur fläcken...... Hjääääääälp.
Jag fick senare dan efter, på lördagen höra att hon tydligen varit på allmänt konstigtt humör; Nacho hade ju varit på allmänt hej-jag-vill-ut-humör, och full och glad som sagt, men hon hade tydligen betett sig hela kvällen som om hon var sur på honom, och allmänt jag vet inte vad. Jag tycker bara så synd om henne -hon måste ju verkligen vara så jäkla förvirrad. Och lost. Och känna sig helt ensam och hjälplös. Ojojoj. I alla fall.
Det är liksom så det blir. Jag borde maila Steve. Och en massa andra mänskor. Oj oj. Och kolla med soffbord och franskapärmar. Och folk. Och grejer. Och gigs, och spelningar, och turneer, och lediga dagar... Och pengar. Allmän obestämd ångest. Har ingen ro -bara stress. Och ska ju sy t-shirt. Och söka upp gamla kläder. Och kopiera svenska papper. Och göra bland-cds.....
Hur ska jag lyckas få ledigt så där mycket? Kommer ens ngt jobb att finnas kvar när jag återvänder då den 9:e? man kan aldrig liksom veta..... Veeet ej.
Iaf, fortsättning följer på fredagen den 16:e:
Ok, syster var här, jag hade kommit in i huset, allt sånt fixat. Någon skulle dj:a på Ever, så hade bestämt träff med Nacho där vid 00.30. Kom dit ca 00.45, och då var det knappt någon alls där. Såg N, som verkade full och glad; vilket höll i sig sen när han såg oss också; var nästan katta-fart på välkomnandet. Och han gjorde stot grej av att rufs om i mitt hår ett antal gånger. Om och om och om igen. Fast överlag var det allmänt konstigt. Och speciellt i.o.m att ingen var där. Jag och syster blev att stå/sitta vid baren, och han vid annat ställe. Och sen kom Alicia och Sergio. Och Alicia satt där och pratade med oss -när Marian dök upp!!!! Lätt oväntat. Jag hade ju kunnat klura ut att hon säkert skulle dyka upp på Razz dit planen var att ta sig dan efter men här och nu?!! Med inga människor omkring som buffert... huuu. Hon hälsade på Alicia, som satt precis bredvid mig, och vi var precis vid dörren, så kan knappast ha undgått se.. men i vilket fall som helst så hälsade hon på Alicia, men totalignorerade mig! Total! Hon 'såg' mig inte heller! Skoj! Och redan före hade en annan av deras kompisar, som jag sett en hel massa de senaste veckorna när jag hängt med Nacho, och som då hälsat på mig, också 'ignorerat' mig. Ok, kan faktiskt vara så att han inte såg mig, men var inte skoj det heller. Allmänt jobbig ångestkväll. Speciellt som Marian sen stod och pratade med honom, just framför där alla andra var... och jag inte vågade röra mig ur fläcken...... Hjääääääälp.
Jag fick senare dan efter, på lördagen höra att hon tydligen varit på allmänt konstigtt humör; Nacho hade ju varit på allmänt hej-jag-vill-ut-humör, och full och glad som sagt, men hon hade tydligen betett sig hela kvällen som om hon var sur på honom, och allmänt jag vet inte vad. Jag tycker bara så synd om henne -hon måste ju verkligen vara så jäkla förvirrad. Och lost. Och känna sig helt ensam och hjälplös. Ojojoj. I alla fall.
posted by Bonden Paavo at 3:44 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home