Fy fan. Var är lyckan?

Fy fan. Hade tänkt skriva om flyttånget och sånt, men blev inte riktigt så...

Kan inte bara alla vara glada o lyckliga o friska?

Tänkte på det redan igår -allt är bara på skit med hela mänskligheten..

K har ju fortfarande en massa problem med äggstockar, blödningar, blodceller, osv, o ska opereras i början av augusti. En operation som kommer göra det svårare få barn. Hon har svårt redan nu (ok, inte få, men behålla). Och hon vill verkligen -verkligen ha barn.

Min mor har antagligen djupliggande blodpropp i benet.

Och P i England (hon som förlorade sin mamma i bilolycka för ngt år sen) har antagligen cancer. Fy jävlar. Jag antar det är någonslags magcancer på svenska. Fick bara reda på det i onsdags, och det är tydligen tidigt ännu, så behöver inte vara jättefarligt, gå illa, men ändå -så JÄVLA otäckt. Hatar cancer. Hatar.

Och den delen av mänskligheten som verkar må ok (fysiskt iaf) är olyckliga istället.

Varför måste allt vara så jäkla upp och ner?

(själv har jag bara flyttångest -3 år är en jävligt lång tid. och jag har en massa grejer. och liv. och människor. råkade hitta kort jag inte visste om att jag hade, ngn slags passfoto -och jag kan bedyra att jag har ALDRIG sett ut så där! visst är det jag, men nej, så där såg jag aldrig ut. ser ut som en brotterska. eller möjligtvis boxare. helt sjukt. inte så att jag ser stor o tjock ut, men bara BRED. uff. helt sjukt. OBS: denna diskussionen är faktiskt helt dani-fri; han har inget med det här att göra -är bara mitt liv det handlar om.)