Frustration?

Hjalp. Jag maste verkligen vara en ratt frustrerad manniska. Stackars Chris och jag blev bara somehow att prata om mig, och skriva, och bla bla bla, o mitt i allt bara rinner det ur mig (jag mar alltsa inte ens daligt, ar inte deppad, mar helt bra, ratt lycklig, men det ar ju liksom allmangiltiga saker -allestades narvarande, bara att nar jag val ar nere, drar de ner mig rejalt, speciellt iom att jag ar totalt medveten om dem, och att jag skulle behova gora ngt at dem, for att ma helt bra, life complete, jag ar medveten om det, men lamnar det anda darhan -livet far inte goras for enkelt...), allt jag BORDE gora med mitt liv, allt jag VILL gora med mitt liv, hur det kanns som om livet rinner ifran mig, hur jag trivs valdigt bra med att vara en -valdigt stodjande- spectator, hejande pa andra manniskor som gor det jag borde gora -och med mycker -akta- entusiasm, men hur jag anda hela tiden jamt jamfor mig sjalv med andra manniskor, samt med mig sjalv, och alltid hamnar i underlage, och hur allt jag BORDE gora sitter sa jakla langt inne att jag bara inte orkar/klarar av ta steget och fa det gjort, och hur jakla avundsuk och for hemsk jag kan vara mot folk (vanligtvis yngre tjejer, eller yngre, eller tjejer, eller vem som helst som gor vad jag borde gora men inte gor...), och bara vilket javla sloseri hela den har grejen ar, hur jag hela tiden trodde jag skulle bli nagon nar jag var liten, hur jag fortfarande vill vara nagon, hur jag skulle alska vara nagons musa (som skulle se min otroliga greatness, och ododligforklara den.. hur jag i allmanhet ar en sucker for sana saker..), och hur jag aldrig kommer bli det (igen), och hur det kanns ratt javla bortkastat. Pa samma gang som jag ar lycklig, mar inte daligt, och allt helt enkelt ar helt ok.

Men hur allt det har ligger ngnstans under ytan och gror, och har gjort sa i manga ar, hur jag lyckats fixa vissa saker, men hur andra fortsatter vara ogjorda, och hur bla bla bla.

Han tyckte att: du ar en ratt frustrerad manniska, vad?
Och jag tyckte: naej, inte egentligen, jag mar ju bra, det har ar ju inget jag gar o tanker pa hela tiden liksom, det ar ok, men jaoo, ok da, nagonstans darunder ligger det ju alltid och gror, och kommer alltid upp om jag ar nere..

Han borde fatt betalt. Men ar helt sjukt, for jag mar alltsa bra. Men det ar ju klart: jag ar ju helt klart inte allt jag borde vara..... vill vara.. bla bla bla, etc etc