Rastlös

Är rastlös intill gränsen för vet inte vad. Vill läsa, har en massa skönlitterära -bra!- böcker vill läsa, men har ingen koncentration alls, ingen lust, ingen ork, ingen giv. Fattar inte att jag inte klarar av att läsa längre??! Är den här jäkla data-åldern, för varenda gång man har en liten stund över är det datorn som gäller. Inte undra på att man blir försoffad. Kanske skulle ta en (nästintill) data-fri vecka?

Och har jobb- och pengaångest. Måste skaffa jobb -nu, men alla som finns lär ju vara längre än bara maj månad också, och sen efter det sitter jag ju fast på Åland. Missar skojiga festivaler med 1000 bra band (Devo!!!), grrrrr. Och nu vet jag ingenting, tydligen funderar de på/försöker de fixa fler dar åt mig, alltså att jobba; jag lovar, kommer bli i princip 5 dar i veckan, bara att alltid helgen +3, dvs så jag blir verkligt fast. Och inget får jag gjort. Och har inte badat fotbad på säkert ett halvår. Och ingen här verkar vilja ha mig (snyft). Men planen för imorn (bara kommer i säng någorlunda tidigt.....sov hur länge som helst imorse, så inte helt troligt....) är komma upp TIDIGT och då sätta igång; söka jobb, fixa master, osv, överlag vara produktiv och duktig (det tror jag på när jag ser det).

Nämen måste bara liksom ta tag i mitt liv för tillfället. Så här blir DEFINITIVT inga barn gjorda. Och bara äldre blir man. Och borde, för att ooompfa min karriär, osv, fixa officiella språk inlärda på uni, samt etnologi, andra halvan, och nu kommer jag inte på vad mer jag tänkte, men hade en helt alternativ väg upplaggd. Men varken studiestöd eller tid räcker. Vet inte. Skulle bara vilja ha ett jobb, på riktigt, ha pengar, komma någonvart. Men då helst ett man inte skulle hata. Vet inte. Och tror bara verkligen inte att jag kan något heller. Det är det idiotiska med humaniora, om man inte har total oooh-jag-är-bäst-i-världen till att börja med, i och med att inget kommer ju gratis, man måste ju alltid promota sig själv, vilket jag är urusel på -jag tror ju aldrig att jag kan något, samt att allt alltid krockar med någon annan livsplan, ex. alla vettiga jobb, är alltid måste sökas NU, och nu har jag en massa annat för mig, och skulle inte kunna ta jobbet ens om fick det, suck.

Korta meningar och punkt är överskattade.

Så är klara formuleringar och tankar.

Och en studielånslös tillvaro.

Man med allé -var är du?!