Slöseri.
Hej, jag slösar bort mitt liv framför tv:n. Delvis för att jag fortsätter vara så trött (ååh, om man ändå skulle vakna upp pigg och alive på morgnarna igen -som fallet i alla fall mestadels var fram tills för ett drygt år sen.. hatar att prioritera att sova. Speciellt när ändå verkligen inget blir bättre) men delvis lär jag ju bara bli tröttare av det också.
Tror inte var så nyttigt för mig skaffa sl-kort, jag mår nog bättre ju mer jag rör på mig, även om det såklart är mer praktiskt att faktiskt HA möjligheten att åka.
Men har liksom inte alls samma rastlöshet i kroppen som förr om åren, det där när man mittiallt bara känner att guaaaahhh, måste UUUUT!! Och jag saknar det.. det visste jag i alla fall hur det funkade, och hade lärt mig använda mig av det som en positiv kraft, för att ex. få saker gjorda. Nu sitter jag bara här, och är redan död. Tror delvis att jag tyvärr lyckats få total hang-up på Stockholm, men delvis är jag nog bara äldre och tröttare (och just det att jag ska vara så förbannat trött GÖR mig ju trött - i själen, grrr!)
Alltså inte att missförstå, jag är alls inte deppad eller känner mig bitter elller något idag, utan bara påpekar fakta. Som förut idag när tog en fika med T (ok, vin då) och hon var, i princip som jag är, och som folk HATAR när jag är!, bara att ännu värre -skulle tydligen verkligen vilja ha familj och barn och allt typ NU, vilket jag definitivt inte vill, och då är hon ändå lite yngre. men i vilket fall, vi satt och var dystra angående våra framtidsutsiker (och tiden rinner ju uuut, osv) -men, jag var egentligen inte speciellt dyster! Ok, jo, säkert enligt tmånga, men skulle det varit en annan dag skulle jag totalt grävt mig ner i allt det där, grumpf, bitter, osv. Men inte idag. Jo, bitter är jag för jämnan numera. Gammal känner jag mig likaså. Tröstlös, ensam, bla bla bla, men det är liksom normala dagsformen (delvis baserat på fakta), och ingen anledning gå ner sig bara för det. Men fakta är att jag inte lever. Fakta är att jag ÄR jävligt bitter (redan -inse när jag är 40! förspillt liv, liksom..). Och fakta är också, tyvärr, att jag har samlat på mig en massa att nysta i, och råkar man göra det fel dag, går jag ner mig totalt -alla saker jag borde gjort, borde göra, kunde göra, etc etc. Som har märkts. Frustrerad.
Men denna eviga soffpotatis (utan att ens äga en soffa!) jag gått och blivit oroar mig.. finns det ens en väg tillbaks? Jag får inget gjort, alls. Inget inget inget alls. Och mycket mycket borde göra, skulle vilja göra, kunde göra..
Och nu vid det här laget går ju åren väldigt fort, det har vi lärt oss -kommer ju vara 40 innan vet ordet av?!
Och känner lite att förslösat 10 år jag kunde gjort något bättre av. Typ skaffat mig en utbildning, jobbat någonstans, kommit någonstans. Nej, ångrar egentligen inget av mina val -men jag kanske kunde ha tagit lite mindre tid på mig?
Och är avundsjuk. På alla människor som lyckas pussla ihop två examina. Meglomani. Men jag är ju sån; mer mer, allt allt, bättre bättre. Jag vill också. Men svårt nu med mastrar och pengar och trytande studiestöd och tid. Men önskar skulle breddat mig liite mer än bara läst historia -som alla andra vettiga människor. Ok, jag har lätt att fastna när något är spännande (både platser och ämnen), och det är väl egentligen något bra, men är som sagt bara avundsjuk på alla som läst en massa olika ämnen, och breddat sig så, och som sagt kanske t.o.m lyckas få ihop till två examina. Enligt pappa sade jag någon gång när gick i gymnasiet eller något att ville läsa ALLT. Och jo, det märks....
Men måste rycka upp mig, få något gjort, komma någonvart, sluta vara så trött.. Är bara inne i en period när tänker att kanske skulle varit trevligt vara 23 och 'det nya stjärnskottet'. Är alla dessa jäkla ambitiösa 80-talister som spökar tror jag. Är bara tom, och inte speciellt ambitiös. 80-talist i och för sig (nätt och jämt), men inte 23.
Slöseri slöseri slöseri.
Kommer aldrig bli någons musa, kommer aldrig bli författare (hallå, planen när jag var 12 var få nobelpriset i litteratur..), kommer aldrig bli någon, kommer aldrig bla bla bla, aldrig aldrig aldrig. Som sagt, fortfarande inte deprimerad eller något sånt här, bara fakta. Än en gång. Slöseri.
Vart försvann alla åren?
Tror inte var så nyttigt för mig skaffa sl-kort, jag mår nog bättre ju mer jag rör på mig, även om det såklart är mer praktiskt att faktiskt HA möjligheten att åka.
Men har liksom inte alls samma rastlöshet i kroppen som förr om åren, det där när man mittiallt bara känner att guaaaahhh, måste UUUUT!! Och jag saknar det.. det visste jag i alla fall hur det funkade, och hade lärt mig använda mig av det som en positiv kraft, för att ex. få saker gjorda. Nu sitter jag bara här, och är redan död. Tror delvis att jag tyvärr lyckats få total hang-up på Stockholm, men delvis är jag nog bara äldre och tröttare (och just det att jag ska vara så förbannat trött GÖR mig ju trött - i själen, grrr!)
Alltså inte att missförstå, jag är alls inte deppad eller känner mig bitter elller något idag, utan bara påpekar fakta. Som förut idag när tog en fika med T (ok, vin då) och hon var, i princip som jag är, och som folk HATAR när jag är!, bara att ännu värre -skulle tydligen verkligen vilja ha familj och barn och allt typ NU, vilket jag definitivt inte vill, och då är hon ändå lite yngre. men i vilket fall, vi satt och var dystra angående våra framtidsutsiker (och tiden rinner ju uuut, osv) -men, jag var egentligen inte speciellt dyster! Ok, jo, säkert enligt tmånga, men skulle det varit en annan dag skulle jag totalt grävt mig ner i allt det där, grumpf, bitter, osv. Men inte idag. Jo, bitter är jag för jämnan numera. Gammal känner jag mig likaså. Tröstlös, ensam, bla bla bla, men det är liksom normala dagsformen (delvis baserat på fakta), och ingen anledning gå ner sig bara för det. Men fakta är att jag inte lever. Fakta är att jag ÄR jävligt bitter (redan -inse när jag är 40! förspillt liv, liksom..). Och fakta är också, tyvärr, att jag har samlat på mig en massa att nysta i, och råkar man göra det fel dag, går jag ner mig totalt -alla saker jag borde gjort, borde göra, kunde göra, etc etc. Som har märkts. Frustrerad.
Men denna eviga soffpotatis (utan att ens äga en soffa!) jag gått och blivit oroar mig.. finns det ens en väg tillbaks? Jag får inget gjort, alls. Inget inget inget alls. Och mycket mycket borde göra, skulle vilja göra, kunde göra..
Och nu vid det här laget går ju åren väldigt fort, det har vi lärt oss -kommer ju vara 40 innan vet ordet av?!
Och känner lite att förslösat 10 år jag kunde gjort något bättre av. Typ skaffat mig en utbildning, jobbat någonstans, kommit någonstans. Nej, ångrar egentligen inget av mina val -men jag kanske kunde ha tagit lite mindre tid på mig?
Och är avundsjuk. På alla människor som lyckas pussla ihop två examina. Meglomani. Men jag är ju sån; mer mer, allt allt, bättre bättre. Jag vill också. Men svårt nu med mastrar och pengar och trytande studiestöd och tid. Men önskar skulle breddat mig liite mer än bara läst historia -som alla andra vettiga människor. Ok, jag har lätt att fastna när något är spännande (både platser och ämnen), och det är väl egentligen något bra, men är som sagt bara avundsjuk på alla som läst en massa olika ämnen, och breddat sig så, och som sagt kanske t.o.m lyckas få ihop till två examina. Enligt pappa sade jag någon gång när gick i gymnasiet eller något att ville läsa ALLT. Och jo, det märks....
Men måste rycka upp mig, få något gjort, komma någonvart, sluta vara så trött.. Är bara inne i en period när tänker att kanske skulle varit trevligt vara 23 och 'det nya stjärnskottet'. Är alla dessa jäkla ambitiösa 80-talister som spökar tror jag. Är bara tom, och inte speciellt ambitiös. 80-talist i och för sig (nätt och jämt), men inte 23.
Slöseri slöseri slöseri.
Kommer aldrig bli någons musa, kommer aldrig bli författare (hallå, planen när jag var 12 var få nobelpriset i litteratur..), kommer aldrig bli någon, kommer aldrig bla bla bla, aldrig aldrig aldrig. Som sagt, fortfarande inte deprimerad eller något sånt här, bara fakta. Än en gång. Slöseri.
Vart försvann alla åren?
posted by Bonden Paavo at 9:05 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home