Vis som en gris

Hjälp. Jag måste verkligen ta och akta mig så jag inte blir en totalt odräglig människa -tror ligger för mig lite väl mycket.. Jag är helt enkelt lite för duktig på att veta bäst, låta det höras, vara patronising och allmänt odräglig ibland. Märker det aldrig då, men får alltid ångest efteråt.. När jag väl inser hur jobbig jag varit, och hur jobbigt det måste varit för andra människor, och helt enkelt hur orättvist det blir. Usch. Jag vill verkligen inte vara elak. det är inte så att jag njuter av att "sätta dit" folk, men ibland är jag bara sån. Ibland beroende på osäkerhet, ibland av andra skäl. Där jag förut var alltför tyst o blyg o höll käft har jag nu istället börjat prata alltför mycket -ta över. Och som sagt, inser det aldrig då, utan är ju någonslags flow; är först senare insikten kommer. Måste. Lära. Mig. Respektera. Andra. Människor. Vilket jag iofs redan gör, är bara att jag ibland verkar missa, och omedvetet blir jobbig/nedlåtande viktigpetter.

Det är det här jag måste akta mig för.

Men jag måste också akta mig för självföraktet det skapar; det är just det här förhållandet som är lite för viktig beståndsdel i manodepression, och dit vill jag inte hamna. Med andra ord; akta mig för att bli manisk, och bara agera, på andras bekostnad, samt akta mig för följderna; insikten om det gjorda, och den totala depresion som kommer efteråt -beroende av det egna agerandet.

Jag vill bli en vis människa. Nu.

Time Passing

Idag är det 68 år och 3 dar sen farmor mötte farfar. Det är då man fattar att tiden går.

Det värsta är att jag var så lycklig

Jaha. Så var den stora nyheten ute, men ingen nyhet för mig -jag visste all along. Ooh, Nacho Vegas, ooh, film, ooh. Minnen, minnen, minnen... yeyeyeyyy. Jahapp. Det var då. Jag blir bara så störd. För nu finns jag inte. Nope. Historieomskrivning. Slutet på en existens. Däremot har andras existens vidgats; band finns som förut inte fanns, mellan människor som knappt visste om varandras existens. Istället har banden till mig , från båda håll, försvunnit. Yep.

Och det värsta är att jag var så lycklig.

Är helt slut; kunde inte sova inatt, somnade först efter fem ngn gång, och sen var jag på universitetet 11-18. Jävla uppsats. Trött. Utmattad. Läraren på eftermiddagskursen vill ha in hemtentan nu, och jag har inte ens läst boken än.

Har i alla fall värvat både Toivo och Ch till mellanösternseminariet i mellandagarna. Duktig flicka. Och ska också och hälsa på farmor imorgon. Den perfekta sondottern. Jojominsann. Borde fixa flygbiljett till bcn i januari, men är bara så feg av någon anledning -vill bara inte ta beslutet.

Nej Lisa, du vet att du inte ska. Du vet att du inte kan göra det -inte bör, och att det ändå inte tjänar något till. Japp. Så var det med det.

Sova lär hjälpa-

Sömnlös

Jag kan inte sova.