nix

såklart var det ju liksom inte riiiktigt så enkelt. men grrrrrr, att det aldrig ska sluta.

som sagt; nada. men sen fick jag för mig här i förrgår eller ngt att jag (vilket ju låter som en rätt självklar grej) måste träffa honom före jag for.. bara för en kaffe eller ngt -jag bara kom på att jag behövde hela grejen med lisa + ex; träffas, pratar om allt, hur är ditt liv, osv, allt lugnt o bra, o sen när går, den där stora bamsekramen. över. closure. schlutt.

fortfarande helt ååh vad skönt att det är tomt, liksom.

fast jag låser mig fast vid ideen (som jag tenderar att göra), ringer igår på kvällen, för att quedar före jag far. lite nervös, för tycker inte om att ringa folk. men tvärtom; totalt avslappnat hej-vi-pratar-alldeles-för-mycket-om-lite-allt-möjligt (tills jag kommer på att inte har så mkt pengar på telefonen, o snabbt ser till att avsluta. totalt flyt. o skoj. han var tydligen också sjuk, hade det samma som jag, dvs det alla verkar ha, det som går.

också tyckte han att: eh, du blev sedd i måndags eh! ryktet har sig att du var på fellini! då hade en jag träffade fram o tillbaks i oktober tydligen sett mig där (jag kommer inte ens ihåg hur han ser ut..alls!)

iaf kom vi fram till att ses imorn före konserten. yupp.

men är så jobbigt. för är så jäkla mycket tankar -så fort man börjar släppa ut dem.. för nu har jag liksom redan lite inom loppet av 2 dar hunnit gå från yup! fixat! ya basta! vad skönt! Insikten, helt enkelt. o sen då nu kommit till biten där jag iaf är o flammrar lite.... Insikten till trots. men grr! är ju det också att Insikten följdes av andra insikter, eller iaf kanske-insikter, som jag gärna skulle låttit bli att slås av.

jaja, vi får se. vet iaf att saker o ting ändrat, i princip borta, är liksom bara fakta (o lika bra för det). sen är det ju säkert också så att en del av detta kommer av ren självbevarelsedrift/försvarsmekanism, men basen finns där i vilket fall.

vet inte. vad fan. är bara så jäkla lätt att vara självcentrerad när det är jobbigt, o inte fatta andra/kunna sätta sig in i andras situation. o han är ju liksom inte den som pratar om saker o ting heller. ok att jag inte skulle reagerat så som han gjorde, men det borgar ju inte för att ingen skulle göra så. o i oktober var det bara så mycket, o så mycket uppdämd irritation, o totalt kaos o trassel.

samtidigt, som finns det inget där, o man vet att det är för det bästa också, varför då nödvändigtvis försöka peta dit saker o ting som inte kommer naturligt? funkar liksom inte så..

o är helt sant han inte är vad jag behöver/vill ha; var tydligt i oktober, o kvarstår så. jupp. lika bra. men är ju liksom alltid det där nämenjomenkanskejamänhummmän, äh.

o vi lär inte prata ngt imorn. det skulle säkert behövas göras, men skulle isåf behövas göras från grunden, o skulle ta extremt länge, + att det ju som sagt inte direkt kommer naturligt för honom (vilket jag irriterar mig på -jag är van med att folk kan prata om saker o ting -speciellt om det har med mig att göra..vill veta, liksom..) jaja. så lär inte hända. för jag känner inte heller att jag behöver det (inte som i oktober), så skulle bara komma krystat, o skulle inte hjälpa på ngt, så bättre bara fortsätta vara förvirrad. för även om vi pratade skulle det verkligen inte hjälpa, inte leda till något.

gonatt!

accio, tia, et dic que molta accio!

ok, söndagen hände inget spännande. i måndags var jag först o klippte håret i gracia (kort! men snyggt!) o sprang omkring på stan, sen till sidecar på anti-karaoke (första ggn!) med mike o jen, o sen till fellini, nasty mondays (med mike o kompis, som båda gick hem rätt snabbt) med sergio + han SÖTA!!!!!

o kom alltså hem 05.30-tiden.. då hade jag iofs redan börjat känna mig lite blääää tidigare på kvällen (var beredd gå hem o sova vid 12); malin hade nämligen blivit sjuk dan före, o nu verkade jag ha fått det. ngnslags äckelflunsa som går -halsont (sådär att hela halsen känns som ett öppet sår -har inte haft så på år o dag) + hela kroppen gör ont, + att jag numera tror jag har feber också, men har försökt sova bort lite idag, men iaf....

tisdagen. mådde inge bra. men var hemma o kikade igenom packningen -alla väskor vi hämtat från gamla lägenheten på lördan. o sen mötte upp med malin på stan -hon åt, jag drack te, o sen mötte jag upp med juli. en öl o ett glas vin, o första ggn sen jag kom hit (eller iofs på länge...) som jag ens kände mig lite onykter..

onsdagen mådde jag ännu lite sämre, iom att jag inte låtit mig sova (ut), o bara fortsätter köra på.. (mycket göra, många mskor att se..) för steg nämligen upp 07.30 för att ta tåg till flaca (ska egentligen vara c trincada) -en by ngnstans mellan girona o figueres, dit mireia kom o hämtade mig vid stationen, o sen körde vi omkring till ett antal byar osv där omkring -playas, costa brava, by + by + by + by (accion!! jag sa ju det!), hem till henne, o sen slutligen till girona (20min i bil från hennes by), där vi (vid det här laget helt slut) vandrade omkring en timme eller så, o sen tog jag tåget tillbaks! wow!

o sen, kom väl hem 20.00-tiden, stack jag senare till kathryn, med väskor att dumpa där..., för middag, vin, skvaller, prat o tarot. där jag sov över. kom tillbaks till malin imorse, mådde INGE bra, gick o lade mnig o sov ett par timmar till, o sen senare på eftermiddagen en siesta på ett par timmar till (så nu mår jag liiiiiite bättre, tror iaf jag inte har feber..), sen gracia för libanesiskt o ordna-upp-liv-öl (för min del te med honung..).

japp. imorn:
till alicias affär. träffa nacho? sen lunch med kath. träffa dani. gig+fest efteråt hela natten lång (bara jag orkar med)

lördag (saker jag VILL göra):
se salvador-film. träffa ingrid. spelning. minst.

jag var som en ros fram tills söndan, då kunde man se att sprit o sena nätter tagit sin toll -en rejäl frånvaro av sol och frisk luft liksom.. jajaa. man lever bara en gång.

(nu är jag inte ens sömnig, så mycket som jag sovit)

ya no queda nada

vad skönt ändå! då var det fixat -då vet man! hela dani-grejan bara försvann ur huvudet för någon vecka sen, tjoff! borta! konstigt, men skönt! o sen hoppade han på mig på msn ett par gånger den sista veckan (första ggn vi varit i kontakt sen efter att jag var här - i oktober), o det var lugnt. han skickade mig en låt; la la la lisa. och sen bara pratade lite, inte speciellt mycket, men en del, litegranna iaf. o jag kände ingentingm, lugnt o skönt. o sen i fredags, var han där, o jag kände ingenting -lugnt o skönt, ingen ångest, lisa. o han hade fransk medelålders mamma-scarf samt ful kortärmad vit skjorta, o nada. sen när jag skulle gå iofs, kramade vi om varandra (rätt länge), o då kände jag något, men det var mer för det som varit, faktiskt inte nuet.

och sen igår, gig, 01-tiden, o han ringde 23.45, ca, vilket jag såg först 30min senare, ringde upp, de var i någon bar där utanför, iaf, jag sa vi skulle höra av oss nör vi kom dit. vi komdit, joinade dem, för ca 5min, gick på spelning.

o nu var det så det inte varit dan före, då hade jag nämligen kommit fram till att: nej. nada. jag vill inte ens ha mänskan. men efter gårdagens natliga promenad hem, med nostalgitårar längs kinderna, o viss diskussion under kvällen, kände jag mig lite mer att .. ok, är ju una opcion. till saken hör att scarfen o utstyrseln kvällen före inte hjälpte över lag, + att lite öl o mörk lokal en lördagskväll istället hjälper på rätt mycket. så så. + då det lilla faktum att vi/jag kvällen före inte sett till att hänga på varandra, utan tvärtom; heej, jag har en MASSA kompisar, jag känner halva lokalen, räkna inte med mig.. liksom.

men igår var det istället mer; han ringer mig före, sen blir vi två att vara med varandra hela kvällen. men OBS, ytterst platoniskt (mer så än med vanliga kompisar -livrädda för kroppskontakt, att peta på varandra, osv..), nada mas. bara sällskap, hänga. hela kvällen. + att en massa går hem tidigt -bakfulla från kvällen före. tiden går så fort, så fort... o allt detta leder till att vi helt normalt går ut därifrån samtidigt när de stänger..

o är liksom back to the same old. jag o dani. stöter på alicia o nacho utanför, + att han söta alltid är i närheten också.... o ner i metron, o då skulle vi borda ta olika linjer. fastnar där. det går trögt. kramar om varandra. innanför spärrarna. med alla andra mskor (han/vi känner) som gick ner samtidigt med oss, o nu blir ofrivilliga vittnen. inkluderat han söta. alla ser sen alltså när vi sen står där, inte direkt i mörkt hörn inne på klubben, utan tvärtom mitt i lysrörsljusa metronedgången, o börjar kyssas. varpå det (nääej? woooow! vad kooonstigt!) blir så att jag hänger med på hem till honom.

känns lätt dumt att volver dit. men iaf så stöter jag inte på en enda av hans compañeros de piso, yey! alltså ingen fara med dem, men skulle nog känt mig rätt dum. men iaf, det här var eldprovet!! o jag genomgick det, oskadd! sin nada! för hela grejen, hem till honom, allt som förut, back to det gamla vanliga, osv, det är då man kan tänka sig att nostalgin skulle kicka in -men vi haade det ju så fint osv, o han äär ju så sööt, osv... tycccker oom honooom, osv. men NADA! yey. känns bara jättebra, nu vet jag var jag har både mig själv (och honom?)! tog ett tag, men nu är det nått. skönt skönt skönt. ok, klart är lite tragiskt också att inte känner ngt, men hallå; skulle ju varit än mer tragiskt o synd om lisa om jag fortfarande gjorde det! huu. o han är helt enkelt inte vad jag behöver, vad jag förtjänar, vad jag vill ha. o känns så skönt att inse det på riktigt, o kunna stå för det, tro på det. det är ju alltså bara fakta, men det spelar ingen jävla roll -är inte så enkelt få in det i skallen alltid iaf! men nu tror jag det är fixat.

jag är fri...

:)

dåligt med hela grejen; iom att blev så mkt dani under kvällen, blev det lite mindre andra mskor, vilket jag har lite dåligt samvete över -skulle gärna velat prata med med andra mskor också, iom att jag inte sett de flesta på lääänge. + att jag nu lär dumpat varje annan chans jag möjligtvis haft att hångla på någon annan, nu nät jag är här... jajaa. för jag menar: många lär dels känt igen honom från förra gången jag var här, eller hela lisa+dani-grejen i somras... o dels frpn i fredags, o sen igår.. (när det inte bara blev rätt tydligt, utan snarare totalt 'in your face!', så de lär ju verkligen tro att det är som det är.. vilket känns lite bittert. men annars är jag som sagt bara lycklig att ingen annan verkade vara i lägenheten (vilket inte spelar roll, men känns ändå lite bättre.). ångrar ingenting. det var för det bästa, på alla plan, men som sagt, småbitar man skulle velat sett hända på annat vis finns ju alltid.

yupp!

la vida es mia.

ser verkligen fram emot fredag, men lär inte vara riktigt lika skoj nu när alla fått för sig dani+lisa=sant. o tänkte just säga att jag nästan önskar att dani inte skulle vara där, men det bästa med hela grejen är att nu känner jag att det kanske inte ens spelar ngn roll -jag tror han äntligen börjar sitta i samma båt som resten av exen -yahoo!

action. time. and vision.