Jahapp. Så var det då dags för historien om hur återkomsten till den tråkiga vardagen blir för mycket för allas vår Lisa, och vad hon gör för att då spica upp den. Enjoy!
Kommer hem mitt i natten till söndagen. Är helt slut hela söndagen, men möter ändå upp med K o går o äter pizza (tradition vid hemkomst bortifrån!). Pratar då bl.a om Bulgarien, bulgarjävlar med medföljande flickvänner (att man inte ens kan få sig en liten semesterflört -vad är det för värld vi lever i?!), samt livet här; kurser, vackra pojkar, och missade lektioner. Jag hade redan planerat att ringa han vackra samma dag för att höra av vad de gjort, vad jag missat, och om vi eventuellt kunde träffas för att kika igenom det. Hade tidigare samma dag också till min chock insett att nästa tillfälle inte var torsdagen som jag hade fått för mig, utan redan på tisdag -uääääh! panik! Jag hade inte läst ngt alls borta, inget alls, o hade egentligen inget att säga, men tänkte att var lika bra köra på som planerat och ringa. Och K hejade tyckte på; men jaa, ring nu då.
Så sen senare hemma, ringer jag. Och vi pratar i hela ca. 1.5min. Han visade sig nämligen vara i Malmö, så inte direkt läge för timmeslång pladderstund (som ändå aldrig skulle skett, men i alla fall..), och skulle komma tillbaks först sent måndag kväll, så fanns ingen möjlighet ses o gå igenom före förläsningen på tisdag (=idag). Jahapp. Så var det med det. Jag skriver ett sms till K för att 'rapportera':
(Har inte sparat, men såg ut ungefär såhär:)
HahaHA! Den jäveln var ju i malmö såklart! O kommer hem imorn, sent -så def ingen date där! Alla dessa jävla flickvänner! Grrr! Kram!
Jahapp. Så jag skickar det. Till K tror jag. Tills jag mittiallt inser att nej, nej nej NEJ NEEEEEJ!!! Jag skickar det till HONOM!!! (paus för chockat skratt). Jävla Freud. Bara för att jag just haft upp numret för att ringa honom, och skrev OM honom, skickar jag det TILL honom! Och detta DIREKT efter att pratat med honom! Direkt!! Och nämner Malmö! Och flickvänner! Och date! Och kallar honom jävel....... Ok, bättre än gulleplutt eller ngt, men vad gör man i såna här lägen; direkt efter att ha pratat med honom, skickar jag ett sånt här sms till honom!!!! Hur borförklarar man det? Det GÅR liksom inte... lite väl.... Ringer K, och är så upprörd att knappt kan prata... gnyr mest. Ringer sen Malin, samma där, bara att liiiite bättre (hunnit lugna ner mig ngt..) Och tack o lov, finns det faktiskt en liiiiiten väg ut. Planen var först att bara ignorera; vad annat kunde man göra liksom? Inget man säger kan göra det bättre.. Men sen kom vi iaf på; det KUNDE faktiskt vara Lisa som är uppstressad över kursen, o verkligenverkligen behövde hjälp (därav hysterika..), och därför, när sådan hjälp inte står att få; jävel! Och jävla flickvännen, för var ju hon höll hjälpen borta, osv osv. Det funkar faktiskt. Kanske inte 100%, men tillräckligt. Oftsat går ju faktiskt inte folk omkring o tror att världen vill ha dem heller, utan man godtar rätt gärna förklaringar som statar att så inte är fallet.
Jaha, ok, lite bättre. Men sen då; ignorera eller kännas vid, ta upp? Definitivt mer mig att ta tjuren vid hornen osv, så detta blir nya planen. Fast beroende på tillfälle, osv, såklart -dissar han totalt kanske inte bästa given.
Tisdag morgon randas. Jag sätter mig, samma ställe som sist, främre ändan, men andra sidan av salen, mittemot dörren, liksom. Han kommer inte. Inte. Tillslut (t.o.m före läraren kommer) kommer han -ignorera farliga stalkerna? kännas vid? inte låtsas om ngt? agera normalt?- och går o sätter sig vid mig! Och stackarn hinner knappt säga hej (ok, jo det gör han, o jag med), sätta sig, o ta av sig jackan, innan jag börjar; du, alltså visst råkade jag skicka ett sms till dig i misstag häromdan..? Och jo, det hade jag ju gjort. Hm, och jag tycker: ursäkta för att jag förvirrade din söndag kväll, och för att jag kallade dig jävel...... (vilket tydligen var lugnt..), men trött, stressad, bla bla bla. Men som sagt, det var tydligen lugnt. Inte så mkt mer prat om det (o definitivt inte om ngra jävla flickvänner!), för sen kom läraren, men jag hann iaf säga att jag velat få det uppklarat meddetsamma, eller ngt.. avklarat. O han sade ngt, när vi pratade om smset, att han inte vetat vad/om svara, och jag tyckte att: hm, nä, fanns nog inte så mkt att svara på det.......
Men iaf, helt ok. Inga spännande diskussioner, för han kom just före började, o sen hade vi bara pytterast, när vi gick ut tillsammans (jag med hans häfte lånat, för att kika på), som jag sen satte mig för att skumma igenom, medan han gick en promenad. O sen när jag kom tillbaks hade de redan börjat, nästan. Och sen när vi skulle gå, inte så mycket mer heller -jag hade hållit på och somnat hela senaste timmen, så lätt off, + att lätt jobbigt med hela grejen -inte så att allt flöt på fantastiskt bra, blev överlag bara skolprat, inget annat, inte ens bulgarien, +, att han hade en ny kompis!! Buu! En cool tjej! Där fick jag för att jag varit borta en vecka, de pratade nämligen om grejer de tydligen hade pratat om förut också (hon hade tagit ngra sprutor av ngt slag), + att hon ville skriva av hans anteckningar... o jag var off o trött o hade ångest. Men gick iaf vi tre (=motsats till förra kursens harem...sniff.), tills våra vägar skulle skiljas (jag skulle o köpa pennor, inte med t-banan), och sa att skulle gå, hej hej, varpå det faktiskt var rätt fint; för inte: jaha, jaja, jamen vi ses, hej! utan snarare; vad, ska du gå?! alltså typ som i att: kommer du inte med?, med medföljande fint ansikte (lite långt..). Tack. Det kunde jag behöva.
Men man kan ju undra vad mskan egentligen tror, tycker och tänker om mig.... Är ju inte direkt mina bästa sidor han fått se hittills... Alls... hujhuj. Som sagt, okomplicerade liv är ju inget att ha....... idiot är man!! Men men. Kunde ändå varit värre. Och bara det att han faktiskt inte ignorerade var ju strongt -jag skulle varit rädd för mig! Som sagt, mogna män! :)
