Ojojojoj. Helg. Haha.
Soundtrack:Dreaming of You/The Coral (tumpatumpatumpadumpumpumpumpadumpampum)Es una buena historia, y es que a mi me gustan las buenas historias..
Ok. Det är nu jag hoppas folk inte har ngn koll pa svenska (hm; samtidigt som jag spenderat senaste veckan med intensivkurs; det senaste var
fina flickor fiser inte...). Iaf. Jo; lite ecation blev det iaf! :-)
Ok, kort sammanfattning av min senaste vecka:
Början egentligen med Razz, och mitt och Nachos äventyr där. Och sen da förra helgen, När vi fulla och glada som vi var hamnade pa Apolo, och där vi -fulla och glada som var- blev lite kramsjuka.. Han började pussa mig pa kinden, och krama om mig och sa.. Och jag, full och glad (och kramig) som jag var, tänkte inte ens pa det.. Och sen gick jag ju hem, och blev ranad...., och var först sen, söndag/mandagen, det klickade till -att hmmm, var inte det lite konstigt.. hm. Och sen, när jag väl fatt det i mitt huvud, sa var det svart att fa ut det. Men hallaa; han hade flickvän sen 6 ar, man vill inte gärna fa nagot sant i huvudet heller -inte direkt nyttigt...... Men iaf: träffade Alicia, Sergio och Nacho da i tisdags, och det var allmänt konstigt. Sa där spänt, och jobbigt; att jag typ knappt vagade titta pa honom, prata med honom, och han var ungefär likadan.... Hm.
Och sen träffade jag dem igen här i torsdags. Och före det hade jag tänkt rätt rejält; inte bra. Ojojhjälp. Jag visste ocksa om att det inte var jättebra mellan honom och flickvännen; ända sen de flyttade hit i princip -ny stad, första gangen bodde tillsammans, osv osv, och sista tva manaderna hade det liksom alltid blivit bara oss fyra; jag, Nacho, Sergio och Alicia. Marian syntes ingenstans till...
Iaf, det jag klurat ut var: ok, jo, fanns nog nagot där. Och om han hade varit singel, sa jooo; nagot skulle nog hänt, förr eller senare (fast antagligen som hejhej: vi är kompisar, vi kommer sa jäkla bra överens, ojojoj, nu rakade vi hangla pa varandra här -för sant händer, och nu gick allt pa skit -satan. Hjälp, vad gör vi nu??!), inte nödvändigtvis för det bästa -men hända skulle det definitivt. MEN: vi är bara bra kompisar, action-partners, han har flickvän; hallaa. Sa inget där. Sa före jag träffade dem da pa torsdagen, hade jag ansatt mig att: ok, normalt. Jag kan agera normalt. Tänker inte bli indragen i natt. Allt är bara inbillning. Han har flickvän, sen 6 ar, som är söt och gullig. Inget där.
Sa det var allt duktigt tänkt av mig, men sen sa träffade jag honom; och
han betedde sig helt underligt!!! (jag lyckades vara rätt duktig med att halla mig normal..) -sa
da blev jag ju rädd; vad i helvete händer här??! För han pratade knappt med mig, tittade knappt pa mig, fast när han väl gjorde det, sa var det med 'varma ögon, och ngnslags underligt, sött, lite förläget leende'...hm. ???
Detta var alltsa torsdagen, pa fredagen var det koncert; sag Alicia, Sergio och Nacho. Som fortfarande betedde sig konstigt....och verkade allmänt lag och hängig.. sa tillslut gick jag ju fram till människan och hörde mig för, vad allt handlade om. Jo, nä, jag och Marian gjorde slut igar..... (wow wow WOW!!!) Vad, vad, närda, hurda, för gott, pa riktigt, wow?! Och gav honom en kram. (det var alltsa hon som gjorde slut, men bada var med pa det; rätt tydligt att inte hade funkat pa rätt länge.. och allt detta hände alltsa precis efter att han hade gatt hem da pa torsdagen, precis efter att jag lämnade Alicia och Sergio i stan.....)
För att göra en VÄLDIGT lang historia kort: efter giget blev vi (som vanligt) att vandra runt, vi fyra, och jag och Nacho drack en massa öl, och hamnade sen tillslut pa Apolo (igen. som vanligt). Var han tillslut sen hanglade upp mig......inför alla jäkla människor. Som vi bada känner. Som känner Marian (bla hennes bästa kompis, i vars lgh hon stannade nu efter uppbrottet, och som tydligen är värsta skvallertackan....jippie.) Jajaaaa; de far ju nagot att prata om iaf! Haha! Definitivt action! (fast jag är ända smaobkväm med det; tycker inte om att vara värsta sapabitchen....!)
Och sen smög iväg tillsammans. Smidigt.... :-) Jajaa, skvaller är nyttigt för mänskligheten.
Iaf. Ni har redan hört min historia, nu kommer hans! :-)
Allt började i somras, juli eller nagot. Han och M var här för att fixa lgh tills hösten, när de skulle flytta hit. De var pa Magic. Han ser jättesnygg tjej, med jättefin clash t-shirt pa (som den samma jättesnygga tjejen förövrigt hade pa sig nu i fredags ocksa.. :-), och bara känner helt: WOW! (med tillhörande styrkande gest för hjärtat!) Wow. Bara smällde till; henne ska jag ha (den jättesnygga tjejen hade förövrigt munkfrilla med....) -fast nej, oj, jag är ju med Marian, ok da.. Och sen sag han att tjejen pratade med Sergio, och kände honom. Och sen ngn dag efter sa var det avskedsfest för amerikaner pa stranden, och da var de där, och jag med, och det är första ggn jag -mig veterligen- pratade med/sag dem.
Tills i början av september, när de just flyttat hit. Och vi var pa Magic igen. Och vi blev att dansa (och han dansar som en gay norrman -coolt!!). Och sen efter det, blev vi att umgas mer och mer, lärde känna varandra mer och mer, och komma bättre och bättre överens, och närmre och närmre... Och tydligen hade han alltsa mig i huvudet hela tiden. Hela den här hösten! Och det blev bara mer och mer, och värre och värre (som da ex när vi var ute med Marian, bara vi tre, och jag tyckte det funkade bra: var det tydligen jättejobbigt -Lisa-Marian-Marian-Lisa......!!!) Och ok, det är inte pa grund av mig (inte helt iaf) som det blev slut, men det hjälper ju definitivt inte direkt pa om saker och ting trasslar med flickvännen, och sa har man bara ngn annan i huvudet... Och jag visste ingenting!!!! (han hade tydligen stalkat mitt myspace nu senaste veckan ocksa.. :-)
Och inte nog med det.... killen har ju minne för ansikten/personer alltsa! (vilket
jag definitivt inte har...), för da för läänge sen, 1.5-2ar sen, da när jag fortfarande bodde med M och Ch, sa sag vi dem spela första gangen., och jag, Lisa som jag är, hoppade pa dem efterat (det här kom jag inte ens ihag! fick bli pamind..), och var helt: -muy bien, muy bien, muy fuerte, muy punky! (vaya vocabulario man hade pa den tiden alltsa.... Jag skulle gissa pa att jag studsade lite ocksa..), och tydligen hade det plingat till hos honom, ett tag sen, kanske ett par veckor sen eller ngt, att: det där maste ju ha varit Lisa!
Vilket det ju var. Fast det fick ju han berätta at mig; jag kom inte ihag nagot alls! Och jag sag ju annorlunda ut ocksa; langt orangeblont har... Minsann. Man lämnar ju eftertryck alltsa! Och da var det inte ens honom jag pratat med, utan Sergio, han satt bredvid/bakom...
(I lördags, tyckte han: Sergio, kommer du ihag da när ngn guiri (-> jag försökte sla till honom. hmpff.) hoppade pa oss efter ngn koncert, och muy bien, muy bien, bla bla, och bade Sergio och Alicia bara: Jomänvisst. Och da tyckte Nacho och jag; det var ju jag.......... Näeeej?!!! Joooo. Sa som sagt, även om de inte fattat det var jag, kom alla ihag händelsen, och da var det alltsa hur länge som helst sen; var/sommar 2004......)
Nu ska jag sluta. Men i vilket fall som helst; sa kunde jag typ vara bortgift, bara jag skulle vilja. Men än sa länge vet jag inte vad jag vill, utan föredrar ta det lite lugnt.. Men han tycker alltsa om mig! Rätt mycket. Skulle jag tippa pa..... :-)
Träffade förresten Marian här i lördags ocksa. Det var inte lika skoj......
Men iaf. Action!!!!!
I want some action in my life..... :-)